2007-08-28

Inlägg nummer 50!

 
Så var det dags för ett litet jubileum, då Katastrofala omslag nått sin femtionde inlägg! För att fira lite grann tänkte jag slå på stort och lägga upp fem (som i FEMtio, fattar ni vad fyndigt) omslag samtidigt, som jag funderat på att posta förut men inte tyckt att jag kunnat kommentera tillräckligt utförligt. Därför kommer de nu i en liten bunt!

Vi kan börja med lite Gotlands-toner från gänget som inte heter Bad Muthas utan DOLLE Muthas och har ett fågelslagsmål ute i högerkanten. Det är nittiotal, det är sommar och det är dragspel vid en liten damm. Inte en död sekund!
1982.

Vidare har vi ett glatt gäng i röda västar som chillar runt en skivspelare. Observera luggen på mr dj, de randiga slipsarna samt att de valt att kalla sig Botten Stars, det bästa av bottenskrapet.
1983.

Det värsta med detta omslag tycker jag inte är kostymerna, deras streaplers-teeshirts eller de märkliga ansiktsuttrycken, utan den gula lilla figuren bredvid titeln. Det är en liten kvinna med bananer som bröst, och det är så jävla obehagligt.
1974.

Här har vi ett omslag som helt och hållet domineras av en effekt som skulle vara fräck, men som gick till överdrift och förstörde precis allting. Fräsigt med lite fartfyllt sudd! Nej, man ser inte vilka som gjort skivan, för det är en massa fartfyllt sudd i bilden.
1971.

Slutligen har vi mannen, myten, legenden...Chico DeBarge. Håret under naveln, den sjukt korta tröjan, posen med armarna, den tunna mustaschen, hårpuffen, midjans böj, tröjans mönster, skivans designinslag... Allt sammanslaget ger ett intryck som får hjärtat att smälta! För att sedan rinna ut genom diverse kroppsöppningar.
1986.

Det var nummer 50, nu börjar vi resan mot inlägg nummer 100! Välkomna åter!

Party Music 1 - Swedish style



Alla har vi vår egen bild av hur man festar riktigt ordentligt. Holländarna äter sig mätta på ecstasy och hoppar upp och ner till eurotrance, ryssarna sitter ensamma och dricker sprit under tystnad, jamaicanerna sitter pårökta på stranden och halvsover, massajerna krökar koblod, fransmännen sitter med bekymrade miner och dricker rödvin, röker galouises blondes och mumlar om "du pain" och "du vin".

Men hur gör vi svenskar? Hur skall man måla upp en bild som på pricken fångar det svenska sättet att ha fest på? Jo, man gör en skiva med låtar som "Här kommer Pippi Långstrump" och "Familjelycka", och kombinerar det med en bild av en berusad dam som sitter lutad mot en telefonstolpe ute på ett fält, som helt omotiverat visar brösten och som kliar sig grävande i röven. Där har vi ett typexempel på hur vi svenskar festar, Swedish style!

1972.

2007-08-22

Pippis - Ordning på torpet

 
Eftersom omslagsbilden med hela det vackra bandet saknade referens till skivans titel så har de klippt in en extra bild på ett random torp! Underbart kul i mina ögon. Är det förresten ett torp på bilden? Jag tänker mig ett torp som något rymligare, är inte det där ett litet härbre eller ängshus?

Västliga kastvindar slog in över hårlandskapet på vänsterkanten, och orsakade viss förödelse i luggområdet samt ett oavsiktligt blundande. Till höger om den vinddrabbade blundaren står en av bröderna hårdrock, en man som kallar sig Hans-Lurika, Ugglan Hälge (känd som Hedvigs polare i barnprogrammet "Från A till Ö"), och sedan har vi någon som jag så väl känner igen men inte kan sätta fingret på var jag sett!
Något säger mig att det har med tv-sporten att göra. Peter Jihde? Peppe Eng? Eller kanske Klasse Möllberg? Det är något otäckt familjärt över hans leende som jag inte kan placera tillsammans med hans frisyr och kostym... (...Finkle IS Einhorn!) Hjälp mig!

1975.

2007-08-21

Star City - I'm a man

 
Katastrofala omslag behöver inte nödvändigtvis domineras av fluffiga frisyrer och kläder i färgkombinationer som framkallar akut starr vid första anblick. Det finns så många andra sätt att förstöra ett omslag på.

Star City gjorde en klart ok disco-cover med bra sväng, som hette "I'm a man". Så skulle de ha ett passande omslag också, och man kan föreställa sig hur diskussionen måste ha fortlöpt på designbyrån:

 - Hmm. "Jag är en man" heter låten. Vi kunde kanske knyta an till manliga symboler på ett diskret vis för att ge bilden lite spännande djup! Låt oss ha en svettig, barbröstad polisman med byggarhjälm och mustasch, i en överlägsen pose fotograferad ur grodperspektiv, med handen farligt nära skrevet och sen låter vi hela bakgrunden fyllas av en massiv fallos i rött järn, med en pung som tar upp halva bilden! Eller tror ni att det är för subtilt?

1978.

2007-08-18

Max Fenders - Venus

 
Så var det dags för ännu ett frosseri i den underskattade färgen orange. Denna gång är det inga inavlade marimba-hunks utan ett svältdrabbat gäng i någon sorts orange klostermiljö.

De har tryckt ihop sig i trappan, och en av de mer anorektiska männen har klättrat upp på ledstången för en härligt tokrolig look. Om han idag hade frågats varför han stod på räcket hade han med största säkerhet sagt att det var "mest som en kul grej", då det är så alla sorters artister beskriver mindre genomtänkta drag tidigt i karriären som de annars inte kan försvara med hedern i behåll.

Byxorna är höga, skadligt tighta och lätt genomskinliga. Kombinerat med polkagris-skjortor som inte matchar någonting alls, de obligatoriska halssmyckena, lurviga men ändå platta frisyrer, matchande boxarkängor som EN glömde hemma vid tillfället samt en prinskorv i nyss nämnda persons ficka så är katastrofen omfattande och klart värd en plats här på sidan. (Det finns mycket mer att kommentera, men jag tänker att de nog skäms tillräckligt som det är.)

Från skammens år 1977.

2007-08-17

Marike Johnsson - Horsepower

 
Här har vi en smarrig buffé, en smaksensation för alla sinnen!

Bland mycket annat bjuds det vitt bälte över navelhöjd, en lila motorcykel, höga jeans, stora djur, grus, stora glasögon, ett stall, inåtvända fötter i ridstövlar samt en sjukt dålig idé, nämligen att kombinera alla ovan nämnda element och låta dem representera något man försöker sälja.

1981.

2007-08-14

Eastman Marimba Band - Nola

 
Guld och orange är aldrig en bra kombination.

Från vänster har vi en finurlig kypare, den psykotiske Il Duce från The Boondock Saints, Averell Dalton och en 160 år gammal eremit från Tärnaby som senare sågs göra reklam för Wella. Jag vill dock lägga särskild vikt vid mannen längst till höger. 

Han sticker ut med sitt alldagliga utseende, i kombination med sin så uppenbart förförande kroppshållning och världsvana blick! Hur sexigt är det att spela marimba i ett band där fyra andra män också spelar marimba? Förmodligen är han i en fas av sitt liv då han bara mäter sig med dem i hans närmaste omgivning. Han har helt enkelt insett att han är snyggast i just detta marimbabandet, och drar därmed slutsatsen att han är oemotståndlig punkt slut. En annan teori är att han får sitt självförtroende från det faktum att de andra får dela på en marimba, medan han minsann har en alldeles egen! Lite som raggar-Loffe vid centrumkiosken som varje kväll står och lutar sig över sin helt egna epatraktor med samma överlägsna/förförande ansiktsuttryck.

Märk även att skivan tillhör serien Golden Imports, och dessutom har ett extra klistermärke som förklarar att skivan är importerad från Europa, den är minsann pressad i Nederländerna! Denna skiva köptes nämligen för 40 kronor på Konsum på den tiden då Lund inte tillhörde Europa utan Asien.

1976.

2007-08-12

Gert Jonnys - 10 års Jubilerande, "Tivolilivat"

 
Flera av er har skickat länkar till en välkänd samlarbild av Gert Jonnys, men desto färre har haft oturen att stöta på deras verkliga alster. Nu kör vi.

Till att börja med är skivans namn rätt hopplöst, det ligger så klumpigt i mun att det känns som om man har tung tandläkarbedövning. Bandets namn står skrivet i Robin Hood-typsnitt och de inleder med en förtext som meddelar att skivan innehåller jubilerande i hela tio år. Lägg även märke till de dubbla blankstegen mellan "års" och "Jubilerande" och att "Jubileum" är ett ord som, till skillnad från "år", bör inledas med stor bokstav.

De fyra omaka männen är jättejätteblå med vita detaljer och två av dem har sällsynt glesa mustascher. Det snävar åt i skreven och svetten börjar tränga fram. Ögonblick efter att denna bild togs lyckades den Bakre Mustaschmannen smälla igen locket till flygeln och därmed nypa axeln ur led på sin evige fiende, den Främre Mustaschmannen. Det sista stycket är mina egna spekulationer så det får ni tro på om ni vill, resten kan ni ju se med egna ögon.

1978.

2007-08-03

Ole Dole Doff 3 - Alla har vi våra drömmar

 
Alla har vi våra drömmar. Frågan är vem som drömmer om fyra nakna, bleka, halvgenomskinliga svenskar med stora hår i ett mörkt rum?

1978.