2008-02-26

Tommys

 
Låt mig få presentera ett evetuellt rekord i fula kragar! En enda av dessa fruktansvärda dräkter gånger fyra hade varit illa nog, men här har de fixat sig en unik gräslig kostym var! Notera mannen till höger som klätt ut till Pingo i Rasmus Nalle.

1976.

2008-02-21

Sven-Erics - Låt oss vara tillsammans

 
Detta är en av ganska få färgkombinationer som framkallar en intensiv hetta inne i ögonen som får dem att hastigt smälta och rinna ut ur sina hålor (den medicinska termen för detta är ögonkräkelse). Åtminstone känns det så. Därför är det ganska otroligt att Sven-Erics valde att ha just dessa färger på sitt omslag, dessutom tillsammans med en massa gula stjärnor på svart. Denna märkliga dubbel-inramning leder oss in till den riktiga bilden.

Där finner vi ett brunaktigt mormors-soffkuddar-mönster, sex vackra män, massor av glansigt vitt tyg, halsband och bruna sammetsbyxor. På baksidan garanterar de att endast medlemmar ur Sven-Erics medverkar på skivan, följt av deras valspråk; VI skryt int' om dansmusik -vi spel' den.

Musiken på skivan vet jag inget om, den klagar jag som vanligt inte på. Omslaget däremot, skrämmer mig mer än tankarna på döden.

Ännu ett barn av skammens år 1977.

2008-02-20

Eurohits - European Tophits

Jag förstår inte vad det är jag ser. Jag ser att det är en naken kvinna som tar sig i skrevet med båda händerna, att ansiktet är täckt av någon sorts lucka med rött glas, och att kvinnan till vänster är en spegelvänd kopia av den andra stackaren. Men varför?

Vad har det med europeiska hits att göra? Vad är det för gulaktig bom de har över kroppen? Vad är det egentligen för rött glas, och varför finns det där? Min gissning är att det är en järnvägsbom med röd varningslampa på, som de lagt in ovanpå en bild av en tjej som är naken helt i onödan. Men bilden blev alldeles för smal för att få in både huvudet och låren på omslaget, så då fick de köra en spegelvänd version bredvid också.

Jag hoppas ändå att jag har fel. Jag hoppas att det är fråga om ett väldigt konstnärligt djup som jag bara inte begriper, och att den som skapat bilden inte är så obegåvad och saftigt dum i huvudet som det verkar.

Jag hoppas att det faktiskt inte är fråga om någon tågbom i dubbelexponering utan någon slags installation, en konstnärlig föregångare till dödsmaskinerna i Saw-filmerna som fotografen konstruerat, och att det faktiskt sitter två olika kvinnor i dem. Två kvinnor som är väldigt bra på att sitta likadant, se likadana ut och som kan imitera skuggor och ljus väldigt bra. Kvinnorna är militanta nudister båda två och krävde att få vara nakna på bilden. De skylde sig med händerna, mot sin vilja, först efter en hetsig diskussion.

Tyvärr är det nog inte så. Det är nog helt enkelt en kopiöst ful skiva från 1978 med risig mjukporr på omslaget.

2008-02-16

Tonix - Vindens melodi

 
Tonix är tillbaka på bloggen ännu en gång, nu med en pärla från 1975. Typsnittet är fulare än vanligt, inramningen är fulare än vanligt och kläderna med sina ärmar är helt otroliga. Kombinationen finner jag dock allra värst.

En gång för många år sedan hittade jag en överkörd råtta mitt i sommaren som precis hade börjat ruttna. Den var säkert 25 cm lång med lika lång svans och den var så fet att det måste ha skumpat till rejält i bilen när de körde över stackaren. Huvudet var alldeles mosat och innehållet hade runnit ut mot trottoarkanten. Det tyckte jag var äckligt och obehagligt att titta på.

För inte så länge sedan hittade jag en skiva med Tonix. Omslaget var rött, kombinerat med mörkt skära, nästan röda kläder.
Sedan den dagen ser jag på livets obehagliga bilder med helt nya ögon.

Säwes - R.F.S.U.

 
1979. Fem vuxna män försöker bryta sig in i en kondomautomat och tycks även slåss med varann om att komma åt det sega guldet. "Jag är så kåt! Släpp fram mig! Nej, jag är mycket kåtare! Släpp fram mig!" Onekligen en ganska obehaglig och ovanlig situation, särskilt i arrangerad form på omslaget till en skiva med dansbandsmusik.

Jag brukar säga att jag inte analyserar skivornas innehåll, men i detta fall känner jag att jag måste göra ett undantag. Själva låten R.F.S.U. är nämligen en riktigt sunkig cover på YMCA med en hel hop nödrim av verkligt grov kaliber. Exempel:

"Så ta med dig brud
hit till stället med sug
för det är ju ditt skyddsombud"

eller vad sägs om

"Alla går omkring med problem
så nu grabben, vill du ha en idé"

I samband med RFSU känns det rätt risigt att alla i bandet går omkring med problem. Att rimma PROBLEM med IDÉ är ju helt otroligt kass, dessutom är ju meningen helt konstig i sig. "Så nu grabben" är bara ren utfyllnad och "vill du ha en idé", kan man ens säga så? Om han får en idé av någon annan är den ju inte hans?

I bakgrunden skymtar Macbaren, dit unga människor sökte sig under sjuttiotalet för att dricka sig fulla framför macintoshdatorer.

1979.

Polarna med Jörgen Edman - Polarnas Pärlor

 
Det är farligt att ha så käck stämning som de har på bilden, det kan lätt sluta med gråt. Jag har nog aldrig sett en så liten scen med tak! Det måste vara precis så att de inte slår i huvudet i lampan där inne.
 
Det är lika bra att vi reder ut det här nu med en gång, om du nu fått det om bakfoten på något sätt. De fantastiskt sköna grabbarna i vitt är inte dina polare. De är polare med Jörgen Edman, vilket titeln tydligt klargör. De hatar dig innerligt och önskar dig allt ont.

Jag brukar faxa en hel del med snubbarna på bilden, och passade nyligen på att slänga iväg några telefax för att få veta lite mer specifikt vilken sorts elände de vill att du skall utsättas för.

Herr Lila svarade att han önskar att du skulle förvandlas till en gös med evigt liv men med ditt nuvarande intellekt. Så skulle du få skvalpa runt i någon älv och ha oerhört tråkigt i tusentals år, fullt medveten om vem du är inuti och bara umgås med andra fiskar som inte fattar någonting.

Herr Grön ville att du ska tvingas åka "virvelvinden" utan paus i ett helt dygn tillsammans med Loa Falkman och en livs levande svan. Loa skulle börja kräkas redan efter en kvart och svanen skulle flaxa hysteriskt och kämpa för sitt liv i den trånga lilla soffan som obönhörligt snurrar runt, runt, till "The Whistle Song" och "Amokk" på högsta volym.

Herr Rosa, mer känd som skurken Marv från Ensam Hemma-filmerna, föreslog att du skulle vara tvungen att se hela "Tjuren Ferdinand" både före och efter varje film eller program du skall se på tv eller bio. (Varje gång måste du skratta så högt du kan när matadoren blir slickad på bröstet.)

Herr Semi-Rosa ville att du skulle ramla och slå dig, det tyckte inte jag var så påhittigt.

1975.

2008-02-14

Medevi brunnsorkester - Grötlunken

 
Jag skulle kunna presentera detta skivomslag som ett av de mest osexiga och genuint tråkiga genom tiderna. Vidare skulle jag kunna tala länge om det oerhört dåliga färgvalet till texten. Men av erfarenhet vet jag att om jag sågar någon sorts obskyr lokal produktion som har ett par årtionden på nacken så kommer det utan undantag dyka upp någon bitter figur bland kommentarerna som gnäller så löständerna skallrar.

Någon som är med på bilden, någon som har svärföräldrar med i bakgrunden, någon som varit inblandad i produktionen eller som har ett finger med i spelet men som av uppenbara skäl inte vill avslöja vad. De sistnämnda försvarar i regel den räliga pjäsen genom att skylla på att det var i en annan tid som vi förtappade ungdomar inte förstår oss på. "På den tiden hade vi minsann inga fotoshoppa-poppa att göra bilderna med! Nähä du minsann, det var sax och klister som gällde, och ingen mat hade vi heller! Vi fick äta sand och sten varenda dag och far brukade slå oss med ett stort svärd."

Nej, photoshop hade de inte 1977, men människan hade både hjärna och ögon redan då. Därför är det väldigt konstigt det här med den övre texten. De måste ha valt typsnitt, storlek och textfärg, och därefter sett resultatet på bilden. Det vill säga att kontrasten är så svag att vi knappt ser vad det står. Därpå har någon sagt "nu ska här tryckas skivomslag!" och varit fullt nöjd med resultatet. Om jag har fel tar jag gärna emot kommentarer från de blinda designers som fixade texten, eller från den hjärndonator som godkände resultatet. Den kommentar jag garanterat kommer få från någon uppväxt i ursprungsbygden med en upplevd ålder på 90+ är att man faktiskt ser vad det står. Ja, om jag anstränger mig kan jag också se att de döpt skivan till Medevi brunnsorkester - GRÖTLUNKEN. Det var ju fräscht. Fyra barn spelar triangel, två barn spelar inte triangel, ett tiotal utgör orkestern och alla andra på bilden är över hundra år gamla. En toppenskiva.

Från skammens år 1977.

2008-02-13

Moonlighters - Me' mera

 
En mulen eftermiddag i oktober 1975 stormade Lasse Holm in i replokalen.

 - Guld! skrek han så polisongerna fladdrade, guld är lösningen! Det ser dyrt ut och tjejerna älskar det! Vi skall klä oss i guldskjortor framöver, det kommer öppna dörrar vill jag lova!
 - Jag har ju redan guldkedjor om halsen, sa Rutger skeptiskt.
 - Ju mer desto bättre! svarade Lasse.
 - Men mitt brösthår då? frågade Roger, det måste ju också synas?
 - Vi kan sätta den översta knappen i höjd med bröstvårtorna så är det inga problem. Vi ska ha guldbrallor också! fortsatte Lasse.
 - Nej du, sa Hasse, där går gränsen. Vita snäva byxor ska det vara om man gör svenskspråkiga dansbandscovers av amerikanska klassiker.
 - Låt gå för det då, men åtminstone lite gulddetaljer då? Fallande stjärnor!
 - Men kommer då inte folk tänka att vi är fallna stjärnor? Eller att vår musik är som klumpar av död skit som faller sönder och brinner upp innan det når fram till någon?
 - Nej då, stjärnfall är urlattjo prylar försäkrade Lasse ivrigt. Vi kan ha vanliga stjärnor också! Och blixtar! Stora fräsiga blixtar!
 - Men du, sa Roger, vi heter ju Moonlighters? Ska vi ha en massa annat sånt rymdrelaterat skräp på byxorna, men ingen måne?
 - Nej, ingen måne sa Lasse. Vi måste tänka på vår tuffa image, månen är faktiskt rätt mesig himlakropp.
 - En av våra låtar heter "Bara vara rara mot varandra" sa Lasse nummer två, det är inte så hårdrock det heller.
 - Jo då, det blir bra det här försäkrade Lasse nummer ett.

Det blev sådär.

1976.