2008-03-27

Cedermarks - Skönt att leva...

 
Jag misstänker att dessa fem kvinnokarlar inte sitter i fjällen på riktigt.

1976.

Yvonne mé Lallas - Lover's concerto

 
Finns det ett speciellt uttryck för när man kräks så häftigt att det sprutar rakt fram genom näsan?

1978.

Lycksele Kvartetten - Tänk vilken sång...

 
Detta är alldeles, alldeles underbart. Det är alltid lika kul när jag hittar skivor som får mig att skratta rakt ut vid första anblick. (Jag tycker det är roligt att skratta.) Så mycket är mitt i prick på denna pjäsen, och tillsammans blir det tio poäng i Herr Drycks bok.

1. Lycksele Kvartetten, särskrivet som det skall vara och dessutom med inledande versal på "kvartetten".

2. Lycksele Kvartetten är en kvartett bestående av nio män. Ingenting förklarar detta mysterium som roar mig mycket, varken på baksidan eller direkt på skivan står någonting om gästande musiker eller om fyra originalmedlemmar.

3. Grådomen. Musiken, omslaget och medlemmarna är så väldigt grå.

4. Tänk vilken sång...

1982, men det kunde lika gärna ha varit 1940 eller 1882.

Sven-Erics - En kväll med dig

 
Sven-Eric är faktiskt med för fjärde gången här på Katastrofala omslag, jag vet inte om det är något man borde lyfta fram i sitt CV. Hur som helst är han tillbaka med sitt klockrena gäng på en skiva från 1976.

Sex sköna lirare i tomtedräkter pryder omslaget, som liksom det förra (Låt oss vara tillsammans) är byggd av en samling färger som aldrig, aldrig bör kombineras utan vuxens sällskap. Violett, rött, gult och orange utlöser nämligen en väldigt stark "fight or flee"-reaktion i den mänskliga hjärnan, som många gånger har lett till aggressiva diarréer och spontana självmord då de kombinerats av lekmän.

Ingmar Nordströms Saxparty 2

 
Ingmar Nordströms Saxparty är likt Polisskolan, Star Trek och Idol en produktionsserie som aldrig någonsin tar slut hur gärna man än vill. Dessa skivor är ett riktigt gissel för mig i min eviga jakt på fula omslag. De har släppt omkring 20 saxparty-skivor, och varenda skivback med potentiellt skitfult dansbandsinnehåll innehåller åtminstone två av dem, gärna flera dubbletter av varje.

Det tradiga är att om man endast ser till skivomslagen så har de lyckats hålla det hyfsat smakfullt, särskilt de senare årgångarna. De verkar le på riktigt, poserar inte på sexanspelande vis och håller sig till enkla färger. Med andra ord så platsar de inte i min samling, men de fyller ändå upp dansbands-backarna i varenda second-handbutik och på varenda obskyr bondloppis i landet.

Jag tänkte ändå slänga upp en av de första skivorna (1975), för här kommer de faktiskt inte undan med hedern i behåll. Här har de nämligen klätt upp sig i kostymer som är riktigt unika. De är helbruna, fast med ärmar och slag i ett annat tyg som kombinerar mönsterna prickigt, blommigt, randigt och popcorn. Vidare har en av grabbarna fastnat i ett grovt brunkrämsmissbruk.

INLÄGG NUMMER 100!

 
Ja gott folk, nu är det jubileum så in i Hälsingland! Jag lägger härmed upp det smått otroliga etthundrade katastrofala omslaget, och likt Emil som täljde sin hundrade träfigur fylls jag av ett märkligt vemod.

Jag kan tänka mig att han blickade tillbaka på alla de brott som han fått sona, vart och ett representerat av en lustig liten trägubbe. På ett liknande sätt är alla dessa underbart roliga omslag frukterna av hemska förbrytelser av varierande slag, modemissar av rent astronomiska mått och gruvliga brott mot allt vad vett och sans heter.

Idag firar vi alltså 100, och tänk så många små pärlor det har blivit! Vem minns inte The Gayes? Döden med cameltoe som kom gående över myren? Danny's i en tanthand, den numera officiella Ludgo-hållningen och det döda svinet av papier maché?

Kort sagt vill jag passa på att rikta ett stort tack till alla de tappra musikanter som figurerat på skivomslagen så här långt, och som i de flesta fall förstått det komiska i de gamla bilderna och bjudit på mer självdistans än väntat!

Så vad skall nu framtiden bringa? Ja, ännu är det inte över vill jag lova! Utan att avslöja allt för mycket kan jag meddela att det kommer bjudas på nya själadödande kombinationer av rött, lila och orange, fler inklippta orkestrar, illa tecknade omslag, dåliga kulisser, brunkräm, hästar, ljusblå siden och mycket, mycket mer!

Med detta tackar jag och Christers för den här tiden och välkomnar alla trogna besökare åter att beskåda nya katastrofala omslag!
/Herr Dryck

2008-03-26

Licence - Inga gränser

 
Idag bjuds det på riktigt svennig kristen rock från 1983! Det har vi inte sett mycket av här på sidan, så jag tyckte det var dags för lite axellångt hår fritt från stylingprodukter.

Basisten är cool, och han vet mycket väl att det är så det ligger till. Han har fått till en äkta smyg-hockey och poserar vågat svankande. Bredvid honom har vi en kille med alla knappar knäppta som gjort ett tappert försök att odla ett disco-afro utan att ha det absolut nödvändiga krullet. Bredvid honom har vi en som försökt sig på den klassiskt mystiska Luke Perry-minen, med tveksamt resultat. Mitt i smeten sitter Birk Borkason i sweatshirt som inte hängde med riktigt när bilden togs, och frisyren är nästan precis densamma som min mamma hade kring 1985. Till höger om honom står ännu en hockeykille och sedan har vi Meatloaf på gitarr.

Fotografen verkar ha försökt sig på något litet trick där alla skulle röra sig lite grann när bilden togs, vilket resulterade i en effekt som inte är särskilt fräck alls.

2008-03-25

Barnens favoritsånger

 
Den lilla flickan som står längst nere till vänster är mormors mor. Hon växte upp på ett litet lantbruk mitt i mörkaste Småland kring förra sekelskiftet. Hon delade barnkammaren med sina nio syskon och de fick bara bada en gång om året, så alla hade löss stora som kastanjer. Svälten slog hårt mot familjen varje vinter och hennes far dog när pesten kom till byn 1895.

Så kunde det mycket väl ha varit. Typsnittet, de svarta detaljerna, den bruna färgen och det otroligt risiga fotografiet för osökt tankarna till en knastrande stenkaka från omkring 1930. Det som får skivan att platsa här på Katastrofala Omslag är det faktum att den är gjord 1972.

De lyckades verkligen få till en barnvänlig och ungdomlig känsla, bilden fullkomligen skiner av glädje och liv!

2008-03-24

Kitts - En för alla

 
De cyklar trehjuling i studion, och däcken har givit vika för länge sen. Lägg märke till det futuristiska typsnittet och hur Herr Blå ser ut att höra hemma på ett fotografi från femtiotalet!

Från skammens år 1977, ännu en gång...

2008-03-18

Öijwinds - Sången Till Dej

 
Här ser vi en klassisk komposition som närmast blivit ett standardkoncept här på sidan. Fem udda lirare i dumfula kläder, som fotograferats 1977 och trott sedan nittiotalet att bilderna fallit i glömska och att faran är över. Men inte då!

Han till vänster ser ut som ett litet barn som precis vaknat i sin spjälsäng. Lägg märke till Snobben-halsbandet nere till höger! Nere till vänster finner vi en dansk man ur en obehaglig von Trier-film. Typsnittet antyder att gänget inte alls sysslar med musik, utan som kringresande cirkusgrupp. De slår kullerbyttor och går jonglerar med bröd, och gubben till höger har en tam gris.

Från skammens år 1977.

2008-03-16

Pussycat - first of all

 
Poolöverdraget har åkt fram ännu en gång! Denna gång pryder det den bakre väggen åt ett verkligt makabert gäng. De kallar sig Pussycat, och de står till knäna i ljusblå rök. 

De består av tre förälskade par. Från höger ser vi först en asiatisk man med bajs på axeln och för kort ärm. Med honom står en kvinna som ser oerhört öst ut, med genuin rökar-look och väldiga mängder tandkött. Till vänster om henne finner vi en man med lurig blick och en otrolig kostym helt i jeanstyg. Hans tjej är uppenbarligen den snygga i bandet, med väldigt långt hår och oförskämt djup urringning utan synligt underplagg. Hon står bakom en liten man med sned hållning och ännu en fantastisk jeanskavaj, denna gång ser vi tydligt att de inte har något under. Hans livskamrat pratade när bilden togs, och säkert följde ett sånt där klassiskt "åh nej, varför valde han den bilden"-ögonblick när hon fick se omslaget färdigt. Där har vi hela Pussycat!

Som ni säkert ser så finns det en man till på bilden. Det är Theo. Han var häftigast, roligast, hårigast, nästan alltid full och tog med sig objudna gäster i turnébussen. Många gånger hade de andra diskuterat vem som skulle be Theo stanna hemma under Pussycats turnéer och omslagsfotograferingar, han var ju faktiskt inte med i bandet. Tyvärr vågade ingen riktigt säga åt honom, och följaktligen är han med och tar plats även på denna bild.

Ni hade kanske trott att han hette Georgie-Mississippi och gästade på skivan, men så är det alltså inte. "Georgie" och "Mississippi" är helt enkelt två olika låtar som är med på var sin sida av skivan, varför de sammanskrivit dem till ett enda ord är minst sagt oklart. 

1976.

2008-03-12

Cool Candys - Go'bitar 6

 
Träskor är för mig något som man endast har på sig när man är på landet och ska gå ut i högst fem minuter.

Om man provar på en skjorta och känner att det smiter åt överallt, att knapparna lossnar då man rör sig samt att man har svårt att få luft, så är det en bra idé att prova en storlek större. Know your limits! Det är ingen seger att lyckas knäppa den där sista knappen utan att skjortan spricker i ryggen, även om det känns så just då. Dagen då du ser bilden av dig själv i skivbutiken kommer du förstå.

1975.

2008-03-06

Jim Capaldi - Electric Nights

 
Jim ser ut att vara på väg att säga "m-m-men...?" där han hänger uppe i stjärnhimlen. En stjärnhimmel som förresten är riktigt snyggt övertonad från den betydligt ljusare himlen nära horisonten. 

Detta är ett intressant exemplar eftersom de valt att måla av Jim istället för att använda ett fotografi, och därefter lyckats göra honom FULARE än han var i verkligheten. De har inte framhävt de stiliga dragen som man vanligen försöker göra när man målar porträtt, utan har försett honom med grått tovigt hår i nacken, febrig blick, lila hals, djupt insjunkna ögonhålor, en svettig glans kring näsan och inte minst ett stiligt underbett med en vackert blå, rund haka.

1979.

2008-03-02

Vikingarna - Albatross

 
Här ser vi vikingarna i ett bejublat framträdande för en måttligt intresserad albatross och ingen mer. Volangerna är ditmålade. Pianisten skall visst vila rumpan på en obehagligt smal liten stolpe. Framförandet lär ju ha låtit riktigt svängigt med tanke på att vi får njuta av både elgitarr och elbas utan inkopplade förstärkare.

Saxofonistens pose är minst sagt straffbar, och Christer står och skumpar i som om han deltar halvhjärtat i "Små grodorna". Kort sagt är det ett riktigt dåligt montage, och att ens komma på tanken att låta gänget driva framför ett isberg är så otroligt skum.

1984.

2008-03-01

The 3 Rockies - Stop wasting your time

 
Han i mitten klär av sig, han till höger spänner sin biceps och den vänstre har hittat på en egen dans. En intressant detalj är att The 3 Rockies består av just tre mörkhyade män, men ingenting säger att det faktiskt är deras muskulösa överkroppar som figurerar på omslagets framsida eftersom deras ansikten är dolda. Däremot ser vi de tre männens anleten på baksidan, men då är de påklädda från halsen och ner istället.

Vi kan bara gissa. Antingen är det inte deras kroppar, att dölja sitt ansikte är ett dumt sätt att skryta med sina muskler på. Eller också tycker de mycket om olja och varandras kroppar.

1984.