2008-05-30

Dancemän - Violer till mor

 
Bandnamnet är helt otroligt, det ligger fel i munnen hur man än uttalar det. Sedan när vi kommer till medlemmarna blir det ännu roligare, men jag har svårt att lyfta fram det roliga utan att vara elak. Kläderna må vara smakfullare än de flesta andra här på bloggen, men det räddar dem inte från att hängas ut på det här sättet.

1984.

2008-05-26

Best of Nusrat Fateh Ali Khan - Qawwal and Party volume one

 
Skivbolaget "Räkan" i Pakistan 1985, presentation av en grundidé inför omslagsproduktionen:

 -
Vi tänker så här. Hela omslaget skall se ut att vara täckt av en gles blå väv, vi skall ha åtta gulorangegrönlilagulrosa sträck som inte tillför någonting, och bara en liten bild på Nusrat nere i hörnet. Angående bilden så har vi rekommenderats använda en teknik som fick utmärkelsen Decenniets Osmickrande Kameravinkel i tidningen Fotomiss. Utifrån de bilder som fotografen tar tänkte vi välja en suddig, lågupplöst bild där Nusrat blundar och ser ut som en överkörd gnagare, då vi tror att det kan ge ett seriöst och spännande intryck.

Epilog: Idén gick vidare till produktion. Kort efter att skivan kom ut i handeln blev samtliga personer i designerteamet dödade av Nusrat Fateh Ali Khan. Pakistansk polis uppgav att offren blivit uppätna tillsammans med glasbakad potatis, en mild fond med kummin och koriander och serverats med en fin Moulin Touchais från 1975. Det lär ha varit en fantastisk måltid.

Sicilia Pizzicanti

 
Fotografiet i nederkant visar vilka som spelar på skivan. Till vänster står Klara-Bena som spelar tamburin, och bredvid henne finner vi Roghurt som spelar gitarr och bär stora körsbär under hakan. Om jag tyder texten rätt så är det tanten som spelar apelsiner som kallas för Fisar-Monica, jag kan dock tycka att det är lite oförskämt att bara nämna henne vid namn.

De är där för att sälja en gammal kobbe som kallas Sicilien, och har kört fullt ut på strategin med folkdräkter, frisk natur och en känsla av att vara kvar i en svunnen tid. Frågan är då varför de radat upp sig med utsikt över ett högspänningstorn och ett motorvägsräcke i direkt anslutning till sin fräscha fruktplantage. Åh, ciciliansk citrus med smak av autobahn!

Över bilden på det muntra gänget ser vi en schematisk bild av hur solen cirkulerar kring jorden, och ett prima exempel på hur snyggt det blir när man kombinerar två helt olika typsnitt. Lägg märke till hur ordet "pizzicanti" (italenska för pizzakant obest. plur.) ser ut precis som på en pizzakartong, komplett med rätt typsnitt, dålig wordart och dubbla mellanslag! Smaklig måltid.

2008-05-25

Trivs mé Brogren's - Frestelse

 
Brogren är tillbaka ännu en gång, mästaren av huksittande och felanvända apostrofer. Det är tredje gången gillt för vår trivsamme farbror, som jämt tycks få till riktigt skräckinjagande omslag. Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt en och samma figur har presterat minst tre skivomslag som platsar på min blogg.

Alla som blir frestade av fem märkliga typer i siden (vitt-guld-lila) som står framför en dörr räcker upp en hand! Man blir inte mer frestad för att de körde titeln ännu en gång till höger om bilden.

2008-05-22

NCC Bygg Band

 
Här har vi äntligen en skiva som är ännu gråare än "Tänk vilken sång" med Lycksele Kvartetten! Tio gråa herrar i trenchcoat står framför en grå byggnad i grått mulet väder och utlovar grå toner.

Vidare ber de oss bygga band vilket jag inte vet hur man gör.
Det känns som en sådan skiva som ett företag gör som en kul grej och som följaktligen pressas upp i ett tusental ex som ingen någonsin lyssnar på med flit, en av de otaliga gratisskivor som ingen hört b-sidan på.

Årtal saknas.

2008-05-20

Nils-Eriks - Dansglädje 85

 
Den rosa färgen på underrubriken passar inte så jättebra ihop med den orange-bruna bakgrundsfärgen, kombinationen frambringar någon slags svårdefinierat illamående när man försöker läsa texten. Färgerna är faktiskt så hemska att jag inte orkar prata mer om dem, det gör för ont.

Bara en av dem behövde bälte, jag vet inte vilket som ser bäst ut egentligen. Det är pösigt och stramt om vartannat och jag känner att jag bara vill springa för livet. De verkar inte 100% tighta med tanke på att alla befinner sig i olika stadium av ett handknäpp, än mer osynkat är att skivan är från augusti 1984 och heter Dansglädje 85.

Det finns mycket mer att garva sig svettig åt i bilden, men ännu en gång känner jag för mycket sympati för att ägna mig åt regelrätt lyteskomik. Där slapp du lindrigt undan, Nils-Erik!

1984.

2008-05-16

P. Tjajkovskij - Jevgenij Onegin

 
Detaljer verkar vara ifyllda med penna i efterhand kring ögonen, läpparna och konturerna, vilket har lett till att den stackars herren ser alldeles skev ut. Han påminner om de hemska bilder man fått se av döda människor i gravar och bilvrak, där blicken förvridits på ett onaturligt sätt. Den blicken är ett föga smickrande attribut hos levande personer, men den dyker upp titt som tätt på vimmelbilder från sunkiga danshak.

Föreställ er följande som exempel: Loffe och Tompa har raggat hela kvällen på Harry's i Landsköping utan minsta framgång, och framåt tvåtiden övergår de till plan b; de försöker överträffa varann i att beställa det tuffaste och manligaste från baren, de vrålar grabbigt om skadade forwards, de bär omkring varann på dansgolvet och båda luktar lite kiss. Mitt där i dumfyllan stöter de på någon vimmelfotograf som fångar dem på bild när de gör improviserade gängtecken och samtidigt försöker få till hundvalpsblicken. Resultatet blir en glöd av karisma som man annars bara hittar hos en kall sik i fiskdisken, på en skrämselbild från en nyfunnen massgrav eller på vissa mycket udda skivomslag.

Så åter till vår kalkerade vän. Han verkar vara utklippt ur en annan bild, vilket har gjorts utan större noggrannhet. Framförallt har de visst råkat spara en del av den mörka bakgrunden till höger om hans ansikte, vilket ger honom ett rejält underbett.

Årtal saknas.

2008-05-13

Rolf Lennartz - Med en sång

 
Detta är jättemärkligt. För er som inte riktigt kan ta in hela bilden på en gång skall jag förklara den bit för bit.

På bilden ser vi fem män, en stor docka utan syfte och ett anonymt knä. Hela gänget befinner sig i en dunkel källarlokal av något slag, där man nästan kan ana den ingrodda doften av heltäckningsmattan. Det är en väldigt speciell lukt som man bara hittar i second-handbutiker och i lobbyn på budgethotell som inte renoverat sen rökning var tillåten inomhus.

Mitt i rummet står ett roulettebord, och detta klänger alla på. Den lurvige mannen nere till höger står framåtlutad på ett mycket udda vis som inte fyller något syfte, medan vi hittar en kille i klassisk "den lille havefruen"-ställning uppe på bordet. Två balla män med likadana frisyrer och mustascher har klivit upp på var sin stol och satt en fot på bordet. Men då stolarna hade en fantastiskt vacker klädsel fick åtminstone den vänstra mannen ta av sig i strumplästen innan han ställde sig. Det hade de nog inte räknat med, för den blåa strumpan krockar med alla andra färger i deras outfit.

Så till deras kläder. De bär vita kostymer med konstiga små bårder som påminner om någon sorts indiankläder för barn. Som jag nämnde trängs de med en skyltdocka som är fullständigt överflödig. Om något så förhöjer den känslan av att vi befinner oss i en källare som vi aldrig kommer lämna med livet i behåll.

Nere i vänsterhörnet anar vi en vit järnbänk och ett blått knä som är väldigt fint.

1975.

Drifters - Dansa Disco Rock

 
Titeln på denna är helt fucked. "Dansa discodans" hade varit en uppmaning. "Dansa discorock" hade varit en konstig uppmaning eftersom det är rätt oklart vad discorock är för något. "Blues Disco Rock" hade varit tre genrer som kanske berättar om vad skivan innehåller. Men DANSA DISCO ROCK är faktiskt ingenting alls. Sägnen säger att uppföljaren till denna skiva hette "Kanadagås Gravfrid Spjälka" men det är ännu inte bekräftat.

Omslagets övriga layout är ingen höjdare den heller, föga förvånande. Jag brukar aldrig visa upp baksidor på omslagen jag presenterar, men här måste jag faktiskt göra ett undantag. Baksidan är nämligen alldeles underbar. De byter färgtema pang bom till lila och orange, och visar plötsligt upp sig utan kläder helt utan förklaring.

 
Detta är givetvis skapat under skammens år 1977.