2009-12-24

En julhälsning från Herr Dryck: Roger Whittaker - A time for peace

 
God jul på er alla läsare! Ännu en gång är den här; den härliga tid då vi får skrytsamma julbrev från familjer vi glömt, julklappskrav från släktingar vi förskjutit och en rusande ångest av kampen för att uppnå Trivsel och Trevnad. Åter samlas vi för att trycka i oss ljummen grisröv och kokta tarmar fyllda av mosade djur, en mathets som endast avbryts då hela folket måste se en repris på TV. (Vi vet alla att den inte är bättre denna gången; vi kommer inte skratta i år heller.)

Jag hade hoppats på att få till ett maffigt julspecial med flera omslag, men istället sitter jag nu på fjärran ort med hopplöst seg uppkoppling och hoppas få upp någonting alls i tid. Idag blir det falsk snö av den värsta sort!

Roger har släppt precis hur många skivor som helst, men denna är en av de fulaste. Se på honom och försök förstå hur sjukt irriterad han är på all den konstsnö som någon kamerasnubbe blåst i ansiktet på honom. Känn hur han med stigande vrede väntar på att bilden skall knäppas och han kan borsta det förnedrande böset ur skägget! Särskilt de korn som lagt sig på läppen måste vara ren tortyr.

Dagen då han genomled detta, iförd Canadian Goose-jacka i någon svettig inomhusstudio 1976, nådde nog hans sinne ganska nära den sanna julstämningen. Genom svett och stress firar vi dagen då tomten föddes och Coca-Colas lastbilar steg ned från himlen, i glädje och gamman ser vi barn bli besvikna över sina julklappar och morbrödrar försöka supa sig bort från alltihop på lättglögg.

God jul allihop, jag väljer att avsluta med en lämplig rad ur "Stilla Natt";
 
Änglar svär, slår sin hund.

2009-12-07

Stig Lorentz - Räck ut din hand

 
Jag imponeras av att de haft tillräcklig självkännedom för att låta blomrabatten få dominera bilden. De fyra karaktärerna står alltså och gömmer sig bakom blasten och det är dunkelt, grynigt och mjölkigt precis som ett sånt här omslag skall vara, och titeln är lite lagom jobbig att urskilja från bakgrunden. Alldeles klassiskt med andra ord. Mannen ute på högerkanten tittar strax bredvid kameran och har nästintill fått till den rätta Roland-hållningen med sina oerhört långa armar.

Jag avslutar detta korta inlägg med en uppmaning åt er alla att skänka några tankar åt David Tainton. Ingen har nämligen kommit att tänka på honom under de senaste femton åren.

1984.

Dead or alive - Turn around and count 2 ten

Jag förstår inte vad jag ser, och det skrämmer mig.
1988.