2010-01-20

Palomaz 8 - Varför kan man inte dela lika

 
Så var Palomaz tillbaka. Igen. Samma gäng som för länge sedan stod i den fuktiga sandlådan och försökte få till en omslagsbild trots att både en collie och ett barn fanns närvarande.

Mannen som försökte stå coolt i däckgungan finner vi nu ute till höger, där han står och ser rädd ut. Mannen längst ut till vänster ser ut att ha svalt något för stort utan att tugga ordentligt och har en rätt otäck blick som skrämmer mig allt mer ju längre jag tittar på honom. Längst fram sitter en ung man som valt både frisyr och mustasch som dels går emot allt vett och sans att avsiktligt satsa på, men som faktiskt också är förbjudna enligt genèvekonvensionen.

Damen som sitter med händerna i skrevet bär samma klädsel som de övriga, bortsett från ett rött band som korsar slipsen. Därav vet vi att hon är Kvinna. I bakgrunden skymtar en skum figur med fantastiska glasögon och ger intrycket av att vara en sådan person som ofta glöms bort i olika sammanhang.

Men bildens tiopoängare är givetvis mannen med tupéluggen. Han står i sattihalsen-mannens skugga, så att hans ansikte och skjorta blir utan ljus och därav får en dassigare kulör. Inte för att det hade spelat någon roll; de hade kunnat ge honom en separat spotligt och satt honom längst fram utan framgång eftersom han valt att göra Fulminen.

Fulminen är en diskret och enkel grimas som kan få vem som helst, och jag menar verkligen vem som helst, att se fantastiskt dum ut. Knepet är att visa endast övertänderna. Se dig i spegeln och prova själv! Lyft överläppen så att de övre framtänderna syns, utan att rynka för mycket på näsan. Skjut bak hakan en aning och gör blicken lagom dimmig. Pang bara, så ser du ut som en brugd. Sedan kan man experimentera med olika intensitet och huvudföring, men hemligheten bakom succé är att hålla det så enkelt som mannen på bilden. Man ser då inte ut att göra en rolig min, utan man ser bara genuint ointelligent ut.

Lycka till!

1984.