2012-10-31

Skammens år 1977


Någonting blev väldigt fel 1977.

Hundra år tidigare, 1877,  uppfanns mikrofonen. Där började hela eran av inspelad musik, som skulle komma att kraschlanda 100 år senare. Men fram till dess gick det finemang.

1907: Scotts Joplin skriver sina första ragtime-kompositioner och lägger grunden för hela genren.

1917: The original dixieland jazz band spelar in historiens första jazzplatta, "Livery stable blues".

1927: Den första långfilmen med ljud har premiär, musikalfilmen "The jazz singer" med Al Jolson.

1937: Topplistorna domineras av Count Basie, Bing Crosby och Duke Ellington, jazzen är fett het.

1947: David Bowie, Elton John och Iggy Pop föds, och Sinatra dominerar i etern.

1957: Elvis exploderar med både filmen och singeln Jailhouse Rock.

1967: Det är Summer of love i San Francisco och en väldig massa odödlig musik släpps ut över världen.

Men vad fan händer 1977?

Elvis dör.
Lynyrd Skynrds flygplan kraschar och tre bandmedlemmar stryker med.
Michael Mann, Bing Crosby, Charlie Chaplin och Groucho Marx dör.
Keith Richards kraschar sin bil och döms för kokaininnehav.
Patti Smith ramlar av scenen i Tampa. Avbruten spelning och 22 stygn i huvudet.
Forbes vinner melodifestivalen med sin överjävliga låt "Beatles".
Peter Green från Fleetwood Mac läggs in på mentalsjukhus efter att ha skjutit omkring sig.
The Supremes splittras.
Daddy Yankee, Young Jeezy, Ronan Keating och både Brad Delson och Dave Farell från Linkin Park föds.

Bottenläget märktes i högsta grad även på skivomslagen, och 1977 blev med rätta stämplat som Skammens år här på Katastrofala omslag. Se bara här:

Öijwinds
 
Grötlunken 
Danny's 
Tjo Sound 
Sven-Eric Mörtsjö 
Dacia 
Tommy Bergs 
Black Soul 
Extrasaltat 
Burt's 
Trivers 
Drifters
Kitts
Sven-Erics
Ludgo-Pelles
Seawind
Max Fenders
Noas ark 
Cattings
Zenits
Kellys
Sparks 


Jag måste ju lägga till några nya snabbisar från 1977 här också:
 

En svårt lidande man, avbildad med en teknik som fick honom att se alldeles svullen ut.


Deras nästa skiva skulle bli en klassiker här på KO. Titeln råkar vara densamma som Samuelsons klassiker från 1982. Det är inte hunden på bilden som har skrivit brevet.


Fem män som känner att de är "för härliga".

Utöver dessa har jag minst tio skivor till från skammens år som jag ännu inte publicerat här på bloggen. Det kommer mera!

2012-10-30

Sparks - Introducing Sparks


Jag är mållös.

Världens evinnerligen sämsta mustaschidé kombinerades med rubinförsedd lillfingerring.

Från skammens år 1977.

(Och ja, jag vet att Sparks var kända och påverkade många. Det gjorde Adde också.)

2012-10-26

Kellys – We’ve only just begun


I butiken angav de skivornas pris med hjälp av olikfärgade runda klistermärken, i detta fall en gul sådan. Frågan är hur många av kunderna som uppfattade vad denna plattan kostade.

Kellys är klädda i något så dumt som silverglansiga snickarbyxor tillsammans med lila skjortor, vilket får dem att se ut som ett gäng samhällstjänstgörare som skickats ut för att sanera bort mosad boskap och insekter från fronterna på lok. Mannen i mitten har en cameltoe som är skakande att se, killen på högerkanten står med armarna lealöst hängande framme på kroppen (nästintill en fullgod Roland) och Lasse Åbergs blonderade bror sitter bedrövad och ber en stilla bön om förlåtelse för utstyrseln.

En märklig detalj är att de gjort en bandlogga som föreställer tre stycken likadana elgitarrer, fastän det som mest funnits två gitarrister i Kellys. Varför inte klämma in en elbas, eller en tolvsträngad gura som på skivomslaget?

Skorna matchar förstås inte heller. Några bär platåstövlar och andra trätofflor, alla smutsiga som efter en sådan där lerig hajk som man skulle låtsas uppskatta.

Från skammens år 1977.

2012-10-21

Luke Solo / Captain Dick - I got shit on my mind


Två nakna damer blir hemskt generade när de upptäcker en man som sitter och lassar precis bredvid dem. Eller den vänstra damen tycks egentligen vara förfärad över någonting i killens tidning eller något ännu längre till vänster, medan den högra slickar sig chockerat om munnen. Så som man tenderar att göra när upptäcker någon som sitter och lägger bredband precis intill en.

Om han bara hade överraskat två nakna fruntimmer som duschar tillsammans hade detta kunnat bli ett alldeles vanligt smaklöst hiphopomslag från tiden kring 1992. Det är hans beslut att slå sig ner och sköta magen bredvid dem som gör omslaget så oändligt mycket värre.

Den defekerande mannen har en otäckt pillemarisk min och bär läsglasögon. Han har tagit det lustiga namnet Luke Solo (från Luke Skywalker och Han Solo naturligtvis), kallar sig även "Captain Dick" och jag undrar hur populär han egentligen var. Fick detta skivomslag honom att känna sig som en kvinnokarl även om alla tjejerna fick betalt för att ställa upp? Vem försökte han lura? Det är som när vi alla ljuger för våra tandläkare genom att hävda att vi använder tandtråd "ibland". Tror vi att vår lögn ska förändra det verkliga tandhygieniska tillståndet? Trodde Luke att han skulle få tjejer på riktigt genom att hävda att han redan hade tjejer?


På baksidan finner vi Luke i badet tillsammans med bland annat en dam som håller en flaska på ett opassande vis, en tjej som är klädd i genomskinliga badkläder med sedlar i och en brud med ett gravt invalidiserande underbett. Notera även den huvudlösa kvinnan som står och svankar på ett extremt fult sätt.


Skivan är barnförbjuden, troligen på grund av att den innehåller älskade trudelutter som "Pussy ass kid and hoe ass play", "Fakin' like gangsters" och "Head, head and more head". Själva skivan heter "Jag har bajs i mitt sinne".

"Bajs i sinne - Brun inne" tänker ni, och det gör ni rätt i.

1992.

2012-10-18

Party time med Coca-Cola


Detta är en platta som kommer uppskattas av mina kollegor på "Den bruna maten"!

På framsidan sitter sex dumlyckliga ungdomar och festar loss på Coca-Cola och frukt. Flickan i rosa saknar underkropp helt och hållet, och tjejen bredvid henne har någon slags tentakel-arm med vilken hon försöker sno något ur banjokillens ficka. Hon bär även en märkligt vinklad klotgrill på ryggen. Mer Coca-Cola levereras via luftballong och livet är så underbart skönt att leva.

Nu ska också vi ha kalas med Coca-Cola, och det finns ju inga gränser för vad man kan hitta på! På skivans baksida och uppslag kommer de med många bra förslag.


Bland huvudrätterna finns bland annat en "Gul o Blå burgare", vilket är en hamburgare med purjolök och äpple i. Säkert skitgott.

Pizzan "Man tager vad man haver" verkar också vara en gastronomisk sensation; en pizza med påläggen tomatpuré, kaviar och dill. Andra riktiga idioträtter är "Pizzamackan" med ansjovis och timjan, "Hawaii-mackan" som blandar leverpastej, champinjoner och ananas, varmkorv som ska bakas in i pizzadeg och varmkorv med lingonsylt och vitkål.


Bland efterrätterna finns bland annat succén "Coca-Cola & marmelad". Tillagningen går till så här: man lägger en marmeladstång i ett glas med Coca-Cola. Sedan är efterrätten färdig.
En gång upptäckte jag att jag hade trampat i hundbajs. Jag gick ut på en gräsmatta för att försöka smeta bort skiten från skon, och i samma stund trampade jag med min rena sko i en ny hög med hundskit. Då kände jag mig som en förlorare. Men jag kommer aldrig bli en sådan förlorare att jag blandar marmelad med Coca-Cola och känner att jag har en festlig stund.

"Coca-Cola & maräng" är en annan höjdare. Det är ingen maräng vi snackar om utan rå, vispad äggvita i ett glas Coca-Cola. "Coke & Float" och "Coca-Cola and Shake" är precis samma sak, kolsyrad läsk med glass i, enda skillnaden är att man kan garnera den ena med en apelsinskiva.

Det är ett jädra tjat om att läskeblasket ska vara iskallt, ingenstans uppmanar de till experiment med varm eller ens ljummen Coca-Cola. Fega kräk.

Att skivan innehåller musik är ytterst lågprioriterat i sammanhanget, titlarna har skrivits ovanpå pizzan där de knappt syns alls.

1979.

2012-10-16

Cerrone - Cerrone's Paradise


Välkomna till paradiset! Det kanske inte riktigt är vad du tänkte dig eller hoppades på, men det beror säkerligen på att det är Cerrones paradis du har hamnat i.

I detta paradis sitter Cerrone själv på huk och blänger under lugg på dig (som nykomling i himmelriket kan du räkna med viss mobbing och hetsiga nollningsritualer). Han har en tung hjälm av hår på sig och en öppen overall med ett lila ben. (Du kommer också få ett lila ben, det växer ut efter ett par dagar.) I paradiset står ett kylskåp, på vilket ett naket fruntimmer ligger i en kopiöst obekväm ställning. Det ser lika naturligt ut som det där godiset som fanns ett tag, det som hoppade och knastrade i munnen. Och jo, hon är naken, åtminstone var det så från början.

Cerrone är nämligen en fransk snubbe, och där går det för sig att ligga naken på kylskåp mitt på ljusan dag. Mitt exemplar av skivan är emellertid från den amerikanska utgåvan, där någon fiffig typ har ritat dit en kolsvart bikini på fröken Hägerstrut.

På golvet ligger en liten burk med gräddfil som någon råkat stjälpa ut. Den skyldige till detta kladd kommer att hittas, och denna slarvputte måste dö.

Från skammens år 1977.

2012-10-13

Christina Lindbergs orkester - Vid flodens strand


Här är något så udda som ett dansband som inte alls satsade på en unison image, utan alla fick tydligen klä sig själva. Inte nödvändigtvis en bra lösning, vi ska snart komma till det. Först måste vi dock diskutera själva konceptet.

Christina själv guppar omkring i en pyntad eka som har plats för minst fem personer. Men inte då, den skulle hon ha för sig själv. Ok att hon är bandets ansikte utåt, man skulle till och med kunna hävda att hon är en soloartist med ett kompband bakom sig. Men är det inte lite väl hårt att sitta och mysa i en privat jolle medan de övriga får vada bredvid? Skivan heter ju ändå "Vid flodens strand", kunde de inte ha fått stå på stranden åtminstone?

Längst fram står Peter Siepen, fastkedjad i fören på ekan via halsfängsel. Han är ensam om att bära cowboyutstyrsel och vi ser att hans jeans är blöta ända upp över knäna. Näste man hade passat perfekt in i Tre Kronor 1994, han hade kunnat hjälpa Abby att renovera caféet. Näste man står ute i vattnet och håller i årorna. Det är inte helt logiskt. Dessutom har han fel ände nere i vattnet. Sedan kommer en kille med en otroligt fluffig lugg som får honom att påminna om en bedlingtonterrier.

Han bär även en snävt åtdragen scarf om halsen och ljus jeansskjorta. Siste man har en pösig skjorta med ett fullkomligt horribelt färgtema, det är så mycket tidigt nittiotal att gråten inte känns långt borta. Det är svårt att ens sätta fingret på vilka färger det handlar om, som om GB-gubben kastat sig framför ett snabbtåg och det mångfärgade blodsplattret duschat ner skjortan på en stackars åskådare.

Det där med att själv välja sin outfit måste ju ha handlat om frihet under ansvar, och uppenbarligen var inte alla mogna att hantera sin nyvunna frihet.

1991.

2012-10-09

Sväng Grabbarna - Skriv ett brev


Vad är detta? Varför betalar jag pengar för sådant här?

Fem barn uppmanar oss att svänga grabbarna. De står uppradade runt en gammal kamera, vilket inte har något att göra med varken titeln eller bandnamnet, och de har satt upp något gammalt lurv på den för att dra till sig våra blickar. Det skiter sig emellertid då de fem upphovsmännen har ett mycket mer upprörande utseende än leksaken.

De är klädda i ljusblåa skjortor i ett sådant material som lakan kan vara gjorda av på riktigt äckliga danska hotell. Eller nej, 80% av dem är klädda i sådana blåa skjortor. Flickan i mitten har fått en lila variant istället, så där gick det åt Skogaholm med den unisona utstyrseln.

Det handlar som sagt om fem ungar som fortfarande får förfalska lappar från mamma för att slippa spela doppboll, fem konfirmander med yviga hårsvall. Därför är det särskilt skandalöst att flera av dem har gett sig djävulen på att odla mustasch. Killen nere till höger har den klassiska Mustang Mamba-muschen; en tunn rad ljusa hårstrån som fått växa sig långa, strån tjocka som spindeltrådar.

De tre mittersta hade säkert velat ha en lika mustig snorbroms som sin kamrat, men troligen har de aldrig rakat sig. På vänsterkanten finner vi så mästaren i gänget. Jag syftar på killen med Ironman-lugg, han som ser ut att ha en hälften så lång överkropp som de övriga. Skäggväxt på överläppen visar sig vanligen först ute i mungiporna (som vi kan ana på bandmedlemmen med den lila skjortan). I stället för att vänta på att skäggväxten även skulle visa sig under näsan så gick han all in och skaffade sig knävelborrar utan mittparti, en idé lika klok som att försöka försörja sig på att föreläsa om hur liten skillnad det egentligen är mellan bajs och mat.

1981.

2012-10-07

Per Gunnar "Fjodd" Johansson spelar partymusik


 - Hej, jag heter Fjodd. Välkomna till partyt.

Detta är verkligen en kille som vet hur man får igång festen! När jag spelade skivor på bokreleasen av "Den bruna maten" blev Fjodds skiva en omedelbar favorit som fick återkomma flera gånger under kvällen. Det är en fascinerande tingest av flera skäl.

För det första heter han FJODD. Jag vet inte varifrån han fick namnet eller ens vem killen är, han är hopplöst svårgooglad och han verkar inte ha släppt någon mer skiva än denna. Det känns inte helt oväntat.

För det andra är omslaget fullt av reklam. På framsidan är det reklam för fotografen, och halva andra sidan täcks av annonser för Hessbos bygg, Bewab, Pizzeria Napoli och andra företag i Olofström. Det måste ha handlat om ett projekt med absolut noll budget, vilket också den spektakulära framsidan tyder på.


För det tredje är musiken helt otrolig. Han sitter och spelar elorgel över ett demo-beat som bara går runt runt likadant hela tiden, och soundet skänker en känsla av förvirring, förtvivlan eller kanske rent av förfäran. Jag måste göra ett undantag här, och låta er höra lite av musiken.

Klicka här för att höra lite riktig partymusik!

Fjodd, om du läser detta, hör av dig till mig! (Jag finns på herr.dryck(at)gmail.com) Dels om du vill att jag ska plocka ner ljudfilerna från nätet, men också för att jag undrar så väldigt vem du är och vem du var!

1981.

2012-10-04

Tomtélius - Barndomshemmet


Här står familjen Tomtélius framför sitt barndomshem. Spontant känns det som att det kan ha varit hyfsat trångt att växa upp i den där ettan med takhöjd som en lekstuga. Om man till dessa fyra skulle lägga till en morsa, eventuella systrar och husdjur så skulle det genast bli lika klaustrofobiskt som att dela sovsäck med ett gutefår. Hur mycket hjärterum den här familjen än hävdar att de har så är rövutrymmet i den där kojan ytterst begränsat.

De fyra står i högblanka glänsande skjortor och intensivt röda byxor framför gärdsgården. Mannen längst till vänster ser kortare ut än han är av någon anledning, som att han förstorats en aning i efterhand, och bredvid honom står en karl med en mycket udda lugg. Kanske var han inspirerad av Iron Man.

1978.

2012-10-01

Barbro Hörberg - Ett liv med innehåll


Här har vi ännu en platta från skivbolaget med det passande namnet "glädje". Barbro hade gjort en platta som skulle heta "Ett liv med innehåll", och till denna behövdes en omslagsbild som visade upp just det. De enades om att använda ett grådaskigt fotografi av stortorget i Karlshamn.

Bilden togs inte under en av de dagar då torghandeln var i full gång och då glada människor samlades på torget för att med liv och lust språka med varandra och förtära kulglass. Nej, de valde att ta bilden då flaggorna var nedhissade och torget var helt dött, bortsett från fyra personer. En av dem går och tittar rakt in i kameran och de tre andra har slagit sig ner på bänkarna. Vi ser sex bänkar på bilden och de tre personerna har valt att sätta sig på var sin, med ett tryggt avstånd från varandra för att slippa socialisera.

Deras liv är fulla av innehåll; de är proppfulla av ensamhet och tristess.

1975.