2013-01-31

Gert Jonny's - LP3


Strålande! Gert Jonny's har nu uppnått ett tillstånd där de är så härliga att de LYSER.
Den bruna gasen är ett ständigt återkommande fenomen på denna blogg, men här tog de i så att de sprack. Det är så mycket brun gas att de nästan försvinner in i bakgrunden, men ändå ser man tydligt att bilden skurits av i grenhöjd. Varken mannen längst till höger eller till vänster lyckas titta in i kameran, och den fantasieggande titeln "LP3" ger skivan en mystisk edge.
 
1983.

2013-01-23

Eldorados - I min lilla värld av blommor


Välkomna till Eldorados värld! Här blir alla tilldelade helt sjukt fula dräkter i varsin färg och man får äta glass när man vill.

Fem snubbar är redan här. Från vänster till höger står de, först en lång typ med fascinerande hår- och skäggcombo, sluttande axlar och alldeles raka ben. Sedan en glad skit med lejonman och blicken fixerad rakt ner i marken framför fotografen. Därefter ännu en med mycket speciell frisyr, en man som hittat en skön ställning med tummarna nedstoppade framtill i byxorna. Bredvid honom står en långhårig hårding som inte var riktigt beredd när bilden togs, och som därför fångades när han artikulerande något ord. (Han påminner mycket om Theo tycker jag.) Sist har vi en liten man med lidande ansiktsuttryck och en extra lång högerarm.

Allihop står samlade i en blomstrande trädgård, i en liten värld där dansbandskulturen utrotat allt vad smak och reson heter.

1974.

2013-01-14

Trucker Joe


Han kör lastbil.
Han har en mycket trång hatt.
Han kan spela gitarr.

Joe - mannen du hade velat känna.
 
1981.

2013-01-11

Vietnam Chain - Before I go


Detta är en sådan där skiva som någon läsare kommer hävda är tvärbra. Vietnam Chain är nämligen ett sådant där litet udda lortband som det är lite häftigt att gilla; de släppte bara två skivor och musiken är närmast olidlig att lyssna på.

Omslagets koncept är att en rädd man ligger och har ståfräs i en säng, och en mycket illa utklädd version av liemannen står utanför fönstret och hoppas få med sig honom hem. Till sin hjälp har mannen en katolsk präst som hötter med ett krucifix och en sörjande kvinna.

Det är ett ödesmättat scenario som fullständigt misslyckas eftersom de tog bilden mitt på dagen. De levande ljusen blir helt utan effekt och döden står framför en grönskande utsikt. Min gissning är att de försökte ta bilden på kllen, men att de då upptäckte att man inte kunde se snubben genom glaset utan bara en massa reflektioner.fick det bli en bild i dagsljus istället, vilket gör att snubben inte ser ut som en otäck dödsbringare utan som någon som fick välja ett väldigt billigt alternativ på Buttericks.

1989.

2013-01-04

Tomtélius - En värld i toner


Tomtélius är tillbaka igen! Det är inte klokt vilket segertåg de gör här på bloggen just nu (nyligen har både Barndomshemmet och Min Vårdröm varit med).

Denna gång har de valt att stå samlade i ett vardagsrum, och vilket vardagsrum sen! Väggarna är dekorerade med någon sorts grovt strukturspackel, vilket de även valde att smeta fastinsidan av det lilla valvet som en läcker bård av raklödder. Det står även en anskrämlig staty i rummet, stor som en hel karl, en kraftlös benjaminfikus som ser ut som skam och bastkorgar hängande i rep.

I denna lustens boning bombarderas familjen Tomtélius av en fotoblixt av det mest brutala slag, placerad ovanför fotografen så att skuggorna på väggen ger två av pojkarna perfekta illusions-hockeyfrillor. Nämnda dödsblixt lägger även två skarpa solar i den högra herrens glasögon, utmärkt placerade för att förhindra ögonkontakt.

llande kläderna så kör familjen tomteljus på falurött och vita skjortor, och det ser ju rätt stiligt ut. Det hade funkat riktigt bra om inte farsan hade struntat i temat när han dagen till ära valde blåa strumpor. Detta för oss osökt till deras skodon. De trogna läsarna här på bloggen är bekanta med fenomenet där personerna i dansorkestrar ideligen misslyckas med att synkronisera sina pjuck, oavsett hur mycket möda som lagts på de matchande uniformerna i övrigt. Här ser vi ett udda undantag från denna regel; av vad vi kan se på bilden så har de faktiskt lyckats ta på sig likadana skor.
MEN.
Det skiter sig likväl, eftersom de obligatoriska skorna är en horribel modell av vita loafers med jumbosula, någon sorts föregångare till de där runda rehab-dojorna.

1980.

2013-01-02

Evangelii-Teamet Värnamo - Jag är frigjord


 - Hörni, behövs det inte lite mer kontrast?

Detta tycks vara ett helvitt skivomslag som de har tryckt en bild på i endast kolsvart bläck. Varför inga gråskalor? Med den där hyperkontrasten är det fullkomligt omöjligt att känna igen flera stycken i bandet, och även de tydligare delarna av bilden ser ut som gamla kassa fotobevis av den förfärlige snömannen eller Nessie.

Det är svårt att ens kommentera de enskilda karaktärerna eftersom de smälter ihop hur som helst som ett rorschachtest, men vi kan ana en mäktigt tjock lugg på den vänstraste typen och så ser vi att skapelsen längst till höger har vita hovar istället för fötter.

1969.