2013-02-22

Horch - Der Lautenschläger


Medeltiden är ju ihågkommen för sina hiskeliga tortyrmetoder; sträckbänken, bronstjuren, tumskruvarna och andra glada påhitt. Något som ofta glöms bort är musiken under denna tid, vilken utgjordes av mungigor, hemska flöjter och ett genomträngande tutande i näverlurar. Denna musik var mer outhärdlig än någon av de ovan nämnda fasorna, men utövas fortfarande i vissa länder trots att den fördöms av Genèvekonventionen. Några av de nutida utövarna ser vi på bilden.

Till höger i det genombruna rummet sitter offret som förväntas bekänna någon slags kätteri eller sängvätning inom kort. Hon får här erfara hur det känns att utsättas för oljud mot sin vilja, i likhet med Jokkes dambekant och killarna i Sydkust-teamet.

I rummets mitt står bandet. Det är en klassisk sättning med luta, blockflöjt och violin spelad i brösthöjd, men den tidstypiska looken blev aldrig riktigt övertygande då Kevert (mannen med norra Europas kortaste lugg) envisades med att spela elgitarr. Förstärkaren fick dock stå utanför bilden, och därför hänger sladden tvärs igenom rummet.

Djurek, lurvmannen som spelar luta, hade världens försprång till medeltidslooken genom sitt instrumentval, men det sket sig ändå eftersom han klädde sig i en nutida kostym.

Mannen längst till höger heter Torbröd och ser ut som någon slags blandning mellan en snäll pastor, en sjökapten och en trafikkon.

Mannen med den böjda flöjten heter Jenny och är helt klart omslagets höjdpunkt. Han är alldeles brun bortsett från den tvärbleka hudtonen, han har en kass hållning och ett fullkomligt tomt ansiktsuttryck. Detta är utan tvekan mannen som driver på förhöret, med sin döda blick fixerad på fröken offer.

(Den vita blaffan till vänster är inte en reflex på mitt fotografi utan något som var tänkt att se fräckt ut.)

1986.

2013-02-19

Arizona Brass – Moderna tider

Ja jävlar.

Jag vet inte vem som är värst; farbrorn som ligger och brer ut sig med ett finurligt flin eller han som sitter i en udda bebisställning och nyper sig i tårna. Jag har sagt det förut, det är något olustigt över vuxna karlar i pyjamas.


Som på de flesta andra skivor finns det även en baksida, och där utspelar det sig en märklig liten scen. Jag tänker förstås på den gapande mannen som kommer in från höger och tar ett stadigt punggrepp på sin kamrat, utan vidare förklaring.

Från skammens år 1977.

2013-02-16

Maria Anderhell


Maria and her hell skall sjunga oss till frälsning, och det iförd den mest ohyggliga stickade tröja med skära och smörgula TP-tårtbitar på. Notera även att det finns EN laxfärgad tårtbit också, den som hon har i armhålan.

Jag har lite plats över idag, och bjuder därför på top-3 glädjedödande kommentarer.

1. Precis en sådan finns för halva priset på Media Markt.
2. Törstig? Det finns vatten i kranen när vi kommer hem. 
3. Du vet väl att den där låten är en cover?
 
1984.

2013-02-08

Nygamla tongångar me' Gunberg's


Här står Gunberg's samlade i sitt toppmoderna kök. Det första som fascinerar mig är att de använt en så jobbigt oskarp bild utan att någon sagt emot, allt är ett enda sudd bortsett från den tryckta texten. Den felanvända genitivapostrofen är förstås med, och får lite extra punch av den jobbiga apostrofen i ordet innan. Varför flickan nere till höger är fullkomligt livrädd lär vi aldrig få veta.
 

Baksidan består av ett läckert bildkollage i svartvitt. Bland höjdpunkterna kan nämnas en fullkomligt utfrätt bild av femåriga Titti, så våldsamt angripen av blixten att man inte kan se hur hon ser ut. Hon bjuder här på visdomsorden "Visan om Liseberg tycker jag är rolig. Och tant Sofias visa. Då brukar jag klä' ut mej." 
Hur många gånger jag än läser de där meningarna förstår jag inte logiken, orsak och verkan känns väldigt svåra att greppa.

På baksidan finner vi även Per-Olof, även han bombarderad av en blixt som en säck mjöl i ansiktet, och en ytterst märkligt komponerad bild av det vita spöket Leif. Han är placerad ute till vänster i bilden av okänd anledning. Det ser ut som en sådan där bild som från början innehållit två personer, men som klippts itu i vredesmod av någon hjärtekrossad stackare (troligen av Leif i så fall, eftersom det är han som finns kvar på bilden). Alternativt är det ett diskret exempel på IKEA-spons; för att finansiera skivan fick de visa upp den hysteriskt svårmonterade köksön GRUNDLURAD i bakgrunden till höger om Leif.

1982.

2013-02-03

Eldorados - Hawaii


De skulle bestämt ha rosa snickarbyxor och vita skjortor på sig, av någon dum anledning. Det var allvarligt redan där, någon borde ha klivit fram och dragit en gräns för det hela. Men icke; de valde till på köpet att införskaffa alldeles för små snickarbyxor, och snabelutställningen var ett faktum. Ingenting relaterar till titeln "hawaii", bortsett från den pizza åskådaren förväntas lägga efter en noggrann granskning av omslaget.

Eldoradörerna har varit med här förut, dels i färgkaoset på "I min lilla värld av blommor", dels redan 2009 med "Sån't som alla tycker om", en av de värsta snoppchocker som varit med här på bloggen.

Skorna matchar! Hipp hurra och armkrok vilken jävla skräll. Men att påstå att det räddar omslaget från fullständigt estetiskt dödsmord vore att ta i.

1978.