2013-03-26

Kjell-Åkes - Kann et'


Detta är ett av mina Oavsiktligt Skitdeppiga omslag, en kategori som jag tycker är fantastiskt roande.

Kjell-Åkes orkester gjorde en rakt igenom klämkäck skiva med svängig dansbandsmusik, men när de skulle plåta en lämplig bild till omslaget sket det sig dramatiskt. Det är blött, det är grått, det är livlöst, det är kallt.

Bilden är grymt oskarp och grynig, ljuset var långt ifrån tillräckligt, det finns inte ett löv på träden och de står på en sumpig gräsmatta framför en grå sjö som gör en så där härligt badsugen. 

Min favoritdetalj på omslaget (bortsett från kvinnobrösten i mitten) är den otäcka mannen längst till vänster som står och bryter av en pinne under kompakt tystnad.

Omslaget var tänkt att återspegla känslan av låtar som "Sköna sommar" och "Glad och lycklig". Känslan som förmedlades blev emellertid den av att sitta naken på ett kallt stengolv och under vapenhot försöka lära sig psalm 563/521, "Mina döda timmar" av Anders Frostenson utantill.

1975.

2013-03-21

Kai Hyttinen - Honolulu


Konceptet är fascinerande enkelt men genialt. De hade gjort en platta som skulle heta "Honolulu", och genom några snabba drag fick de ihop ett skivomslag som passade titeln perfekt.

På bilden står Kai och pinkar på en liten palm, en enkel krukväxt som de ställde fram. Bakom honom ställde de en större palm, och bredvid den en tjej som inte fattade var kameran var. För 49 spänn på Buttericks gjorde de henne till en fullt trovärdig hawaiianska, och för ytterligare 50 bagis och taxiresa hem blev hon en topless sådan. Efter en blomkruka till på golvet ansågs djungeldekoren vara fullt tillräcklig, och för att förvandla scenen till en vacker nattatmosfär i övertygande månljus fick praktikanten Makks uppgiften att klippa ut en rund måne i beige papper som tejpades fast på väggen.

Här ser vi alltså resultatet av fotograferingen. Förvånansvärt få lär ha frågat Kai om de reste till Hawaii för att ta omslagsbilden, men hans personliga åsikt om bilden går med lätthet att läsa i hans ansiktsuttryck; Kai blev kort sagt skitnöjd.

1973.

2013-03-19

The swingin' sounds of the gate crashers - Come to our surprise party


Välkomna på kalas! Här har vi partygänget som skulle kunna överraska vem som helst. In på gården rullar nämligen den snälla bilen Brum, pimpad med en ny fräck nummerplåt och fullastad med naket folk. I passagerarsätena sitter nämligen fyra barbröstade tuttfior med fjäderfän på huvudena, och vid ratten finner vi en knotig liten åttioåring som ser ut att ha fått sitt huvud krympt av någon amazonstam.

Detta är förstås ännu ett exempel på de oräkneliga partyskivor som släpptes på sjuttiotalet; alla var fyllda med lika ointressant musik och försökte därför konkurrera ut varandra genom att visa så många nakna bröst som möjligt på skivomslagen. Låtlistan är full av klassiker ur den här genren, så som "Guantanamera" och "When the saints go marching in". Det förstår ju vem som helst att partystämningen fullkomligen skjuter i taket när någon sätter på "Down by the riverside" i klämmig storbandsversion.

1973.

2013-03-18

Rotary Connection - Peace

 
Jag är ytterst förvirrad. Beppe Wolgers är utklädd till en skelögd, opiumstenad jultomte med Mardi Gras-halsband. I famnen håller han ett gäng figurer med hopplöst dåligt inklippta huvuden. Men vad har detta med fred och frid att göra?

1968.

2013-03-11

The Beatles - Yesterday and today


Äntligen! Detta är en verklig klassiker bland katastrofala skivomslag, kanske det allra mest kända. Det är dock först nu som jag lyckats få tag i ett eget exemplar att ställa i min katastrofala samling, och därmed har jag nu nöjet att servera skivan här på bloggen.

Det fräscha omslaget visar upp de fyra bitlarna iförda slaktarrockar, överösta med dött kött och lemlästade dockor. Utöver detta uppenbara ler George hysteriskt med ett enormt underbett, Ringo ser ut som en skadad knubbsäl och han har stoppat handen i fickan på ett väldigt osmidigt sätt. 

Denna skiva släpptes redan 1966, då Beatles fortfarande framställdes som relativt ofarliga gossar, så det blev förstås skandal när de lekte biblisk barnmassaker på ett skivomslag. Butikerna vägrade sälja den, recensenterna rasade och skivbolaget drog in hela utgåvan redan samma dag som den nådde affärerna. En del av skivorna fick ett nytt omslag klistrat ovanpå, resten begravdes på en soptipp. 

Syftet med omslagsbilden har diskuterats. Vissa menar att det var en protest mot kriget i Vietnam, andra att det var en pik mot amerikanska Capitol Records som slaktade bandets skivor till flera separata släpp för att tjäna mer pengar. I efterhand har skivan främst blivit känd för att ha tidernas högsta samlarvärde; för ett par år sedan såldes ett exemplar för 39 000 dollar. Det var dock en extremt ovanlig stereoversion i försluten plastförpackning, så några sådana summor har inte jag behövt betala.

Detta är inte den roligaste skivan i min samling, men den är historisk och förtjänar en plats här i galleriet.

1966.

2013-03-09

Regnbågen Special


Himmel och pannkaka vad obehagligt det blev nu då.

Bernd bjuder på ett leende som blir mer emotionellt upprivande ju längre man tittar på det; han lyckas smila oerhört intensivt utan att le med ögonen över huvud taget! All hud på bilden ligger mellan smutsbrunt och dammgrått i färgskalan, och till detta valde Maria en guldfärgad ögonskugga.

Duon har ställt upp i en spexig pose som för tankarna till de sammanväxta tvillingarna Abby och Brittany Hensel, och över hela bilden vilar en grå slöja av dass. Det finns en prismaeffekt med och det ser lite gas-dimmigt ut på sina ställen, men ingenting kan rädda den här bilden från katastrof.

Sedan blir det inte heller bättre av att plattans namn låter som pizza nummer 41 på Pizzeria Regnbågen i Grums; en halvinbakad tingest med ananas, persikohalvor och kroppstempererat fläskkött på. 65 spänn exklusive läsk, och liksom med skivan ovan är det ett köp man ångrar nästan omedelbart. 

1984.

2013-03-04

A 440 Blinda barns utveckling


Detta är mitt första skivomslag med inbyggd blindskrift, och det känns ju fett.

Bland de fyra blinda, illa utklippta barnen framför det livlösa trädet faller min blick genast på killen längst till vänster. Jag fattar att han är blind och därför kan ha svårt att att se helhetsbilden av sin klädsel, men någon kunde väl ha hjälpt honom? Han är där för att spela trummor men är iförd dykarmask, trenchcoat, gastuber och grodfötter. Och snälla nån, någon kunde väl ha berättat för honom att det inte fanns något där att sitta på? Där sitter han ju och dinglar med benen, fritt hängande i luften.

De här barnen är blinda och kan inte rättvist beskyllas för omslagets utseende. Men om det mot förmodan är så att omslagsdesignern har mer än ledsyn så är det för bedrövligt. Man kan ana en elak lättja i detta; någon kom på att upphovsmännen inte skulle klaga på omslagets utseende oavsett hur fult det blev, och därför skars designbudgeten ner till fyra kronor ex moms.

Årtal saknas.