2013-04-30

Saints - Maria Rosa


Fem män i blå velour ligger utströdda på en molnig himmel. Troligen är det menat att se ut som att de flyger, men det är ju vidunderligt dåligt utfört.

Mannen längst bak sitter på huk på något konstigt vis, inte alls en ställning man tänker sig att en flygande person skulle inta. Nedanför honom halvligger en man med hysteriskt ful hockeyfrilla. Precis som Halid har han kombinerat en alldeles städad frisyr upptill med långt rebelliskt hår i nacken, en så kallad revisor-hockey. En vältajmad blinkning i precis fel ögonblick gav honom en härligt aspackad blick, och hans ställning är ännu sämre än den föregående killens om han ska föreställa en flygande person. Jag såg aldrig Stålmannen eller Iron Man luta sig ledigt mot himlen under sina flygturer. I mitten sitter en lurvig man och dansar någon slags twist, ovanpå en ännu lurvigare typ som inte kommer loss, och sist ut är en man som från knästående utdelar Guds välsignelse.

Här har vi ännu ett exempel på en liten inflikad text som är tänkt att göra köpsuget oemotståndligt, men denna gång är det ännu dummare än vanligt. "Ti amo" är en italiensk sång på italienska. Saints hävdar att de har en svensk version av denna låt på sin skiva, vilket naturligt hade varit en version på svenska. Men icke! De har gjort en instrumentalversion. På svenska.

1978.

2013-04-25

De grote Sinterklaas Potpourri


Jultomten sitter omgiven av distraherade barn och två vuxna män i blackface. Nej, jag fattar ingenting jag heller. 

Sankte Klas bär mitra, mantel och vita handskar med korslagda hockeyklubbor på. Han har delat ut julklappar inpackade i vanliga bruna wellpapplådor till ett gäng barn som tycks vara helt ointresserade.

Men det riktigt störda är förstås de två svartsminkade männen i sextonhundratalskläder. De ser ut att utgöra ett reellt hot där de står och glor surt på barnen, beväpnade med varsitt knippe ris och svarta handskar. Detta kommer braka åt helvete när som helst.

(De svarta karaktärerna heter Svarte Petter och är en holländsk variant av våra tomtenissar. Vissa envisas fortfarande med att sminka sig svarta enligt traditionen, även om det blir allt mindre accepterat.)

1978.

2013-04-23

Bruce Cockburn - Big Circumstance


Bruce Genitalsveda valde att behålla sitt efternamn.

Ett märkligt sammanträffande är att han är påtagligt lik Brad Pitt, som om det fanns ett kosmiskt band som knöt deras gemensamma ansiktsdrag till könsrelaterade efternamn.

Att försöka få "big circumstance" till "big circumcision" känns lite väl långsökt, så det skiter jag i.

1988.

2013-04-21

Familjen Leif Lundberg - Pusselbitar


Möt familjen Leif Lundberg, mysigast i stan.

Leif Lundberg är iförd en hemskt hålig tröja, sönderäten av en mal med särskilt utvecklat sinne för symmetri, och under denna en röd skjorta med en massiv krage. Nedtill har han valt ett par vita jeans i storlek "glöm det, det är helt kört" som kramar och skär på ett sätt som aldrig kan vara hälsosamt. 
Mamma Leif Lundberg bär någon slags tidig bilhjälm med tillhörande skyddsglasögon, polotröja och en klänning med ett hysteriskt mönster bestående av små röda pingisracketar.
Gossebarnet Leif Lundberg har kragar ända ut till axlarnas yttersta kant, och en vågig mittbena högst upp.
Gussen Leif Lundberg har legogubbe-frisyr och rockar högstadieklassikern "halskedja utanpå sweatshirt".

Hela familjen Leif sitter i en stor pusselbit, och tillsammans bjuder de fett röj med hits som "Funderingar om himmelen" och "Förlåtelse".

1979.

2013-04-16

Åke Söhr - Då är sommaren här igen


Då är sommaren här igen, och med vilken glädje sen! Sommarens lustfyllda intåg representeras här av en trött fontän i ofokus. Allt är svart eller grått, hårt och kallt och på intet sätt glatt.

Notera även hur de valde att skriva sista ordet på en ny rad när de inte fick plats med texten, istället för att byta storlek på texten eller köra på två hela rader.

En oavsiktligt skitdeppig platta från skammens år 1977.

2013-04-14

Pippis - Det brinner inom mig


Det är så mycket som är galet med den här sensationellt fula plattan, jag får lov att gå uppifrån och ner.

Uppe i vänster hörn sitter en liten rosett. De lät den röda ramen kantas med en liten röd rosett. Det finns någon slags sorglig vanära över den; någon fick en idé och la tid och kraft bakom att förverkliga den, och resultatet blev den där lilla patetiska rosetten som nästan ingen lägger märke till.

Sedan kommer bandnamnet. Pippis har varit med här för länge sedan, med en platta som gjordes hela 11 år före denna, och bara en (om någon) av de ursprungliga medlemmarna tycks finnas kvar från den tiden. Både namnet och loggan var fula då och de är fula även här.

Därefter kommer vi till bandmedlemmarna. De är uppställda i en av de sex dummaste ställningar som den mänskliga kroppen kan få till stånd, den som i folkmun brukar kallas för "stelkrampsbananen". Från vänster: den förste är bara nöjd och glad. Den andre är varken nöjd eller glad, och denna bisterhet gör hans kroppshållning mycket roligare att beskåda. Näste man gör sitt yttersta för att få till ställningen, vilket ger honom ett ansträngt ansiktsuttryck. Näste man har en kolossal lugg och skrattar hejdlöst medan han biter sig i underläppen. Den siste mannen har ställt sig onödigt nära den förre, så nära att halva hans ansikte hamnar i skugga och han är rakt igenom otäck.

Sedan kommer medlemmarnas autografer, tryckta på omslaget. Detta är alltså inget exklusivt exemplar, utan varenda kopia av "Det brinner inom mig" är signerad och klar.

Slutligen nere i hörnet finner vi en liten notis som nog är det dummaste på hela omslaget. Där deklarerar de att på den här skivan finns minsann den svenska originalversionen av "Say you say me". Det är alltså inte den verkliga originalversionen av "Say you say me", för den gjorde Lionel Richie, utan det är pippis svenska cover "Säg du säg jag". DEN är tydligen i originalversion. Vilket inte heller det är så fett med tanke på att de inte skrivit den själva, det gjorde Margot Borgström, och just den svenska översättningen är även med på Vikingarnas "Kramgoa låtar 14" från samma år. Det finns kort sagt inget som helst exklusivt med den där låten, men ändå skulle de prompt ha med den som säljargument på omslaget.

1986.

2013-04-11

Drei Lilien, drei Lilien...


Någon tyckte det kändes som en strålande idé att låta en samling krigare marschera ut ur en tuba. Vad som gör det hela ännu mycket värre är att gänget tycks lägga ut gräsmatta framför sig så att de har något att gå på. En dålig idé utförd på ett mycket dåligt sätt, på en hopplöst tråkig skiva med 24 gesjungna och geblåsta låtar.

Årtal saknas.

2013-04-03

Tommy Elfs - Nummer tre


Vad håller ni på med grabbar?

Tommy Elfs har fått färgglada band knutna kring halsar och handleder, och står uppställda på ett ytterst märkligt sätt. Alternativt kanske bilden är tagen under ett hysteriskt slagsmål. Det skulle kunna vara så att killarna är fastknutna i varandra via de där banden, och är mitt inne i en udda lek som går ut på att vara den enda Tommy Elfen vid medvetande vid lekens slut. Som en ovanligt färgglad variant av den dödliga tvekampen "spänna bälte", ett gladiatorspel i skojfrisk dansbandstappning.

Den översta killen (han med femstjärnig combover) ser ut att vara mitt i ett vilt angrepp mot de andra och det är uppenbart att detta kommer sluta med gråt.  Längst ner står E-Type i en särdeles krum ställning, mitt i skaran står Maria Lundqvist och hela gänget är inramat av en särdeles skev stjärna.

Citationstecknen i titeln är inte alls onödiga, utan de finns där eftersom detta egentligen inte alls är skiva nummer tre, utan Tommy Elfs sextiotolfte skiva. Om ni känner igen namnet sedan tidigare kan det vara från det här mästerverket, som jag presenterade redan 2007.

1975.