2013-07-31

Lasse Edin & The Outsiders – Without love


Men hur sitter du människa? Detta är verkligen en utomordentligt dålig bildpose, även med mina mått mätt.

Lasse sitter på huk (den ständiga dödsdomen) med sitt vänstra ben och kombinerar det med ett lilla sjöjungfrun-liggande med sitt högra. Denna monstruösa benhållning ackompanjeras av en knuten näve under hakan, den andra position som verkligen kan fördärva hur mycket som helst i fotosammanhang. Sammanslaget blir han någon sorts grubblande tiggare, och när hela rasket i sin tur kombineras med en cowboyutstyrsel är varken tårarna eller lunchen långt ifrån att komma flödande.

(The Outsiders var verkligen så utfrysta att de inte ens fick vara med på bild.)

1989.

2013-07-28

Låt mig få höra om Jesus!



Vi befinner oss i Nässjö, året är 1976.

Ett tjugotal personer hade svalt lockbetet bestående av gratis käk, lättöl (eller kanske snarare en skummande måltidsdryck) och kaffe med trötta småkakor till, med vilka de slagit sig ned i salen på utsatt tid. Lokalen såg inbjudande ut med sitt kala plåttak och anslagstavlor dekorerade med träkåsor, anslag om att Jesus lever såväl som reklam för matchen NSLS-Örebro i vattenpolo.

Så slog fällan igen med ett brak. In stormade 13 frälsningsmusiker och blockerade utgången fullständigt, som en mur av kroppar och lovsång.
  – Låt mig få höra om Jesus! sa ingen, och därför fick Frälsningsarmén i Nässjö tvinga sin publik att lyssna.

Bilden har på ett gripande sätt lyckats fånga det helhjärtade ointresse som fyller åhörarskaran. Mannen på högerkanten försöker förgäves äta i lugn och ro. Hans bordsdam ser sig uppgivet omkring efter någon som ska kliva fram och dra en gräns för det hela. Damen ute till vänster sover djupt och drömmer om döden, och de två männen närmast kameran lutar sig ihop i ett fruktlöst försök att överrösta ylandet med sin diskussion.

Skivan pryddes med det klassiska budgetplatta-typsnittet (se Kjell Kraghe) och en undertitel där de stavade fel till kompositörens namn. (Även på baksidan stavar de Fanny Crosby med två S, utom i den uppenbart kopierade informationstexten om densamme.)

1976.

2013-07-25

Bennys - Gott humör


Vi ser en kakelugn, vi ser tre män som inte vet var de ska göra av sina händer, vi ser en blond man med fötterna i märklig vinkel, vi ser porslin som hängts upp så där på väggen som man helt oförklarligt börjar göra vid en viss högre ålder, vi ser en stor trämöbel och vi ser en mortel.

Så där, då var det avklarat så att jag kan gå direkt på kläderna. Det är nämligen någonting i hästväg som de har lyckats få uppsytt. De falukorvsröda byxorna tar aldrig slut, utan fortsätter ända upp till halsen som en enda lång ovanligt ful strumpa! Jag blir inte riktigt klok på det, men det skulle faktiskt kunna vara så urbota dumt att kavajerna också är en fastsydd del av Bennys overaller. Kragarna ser åtminstone ut att hänga ihop med byxornas blixtlåsöppning. Nämnda kavajer är dessutom extremt korta i förhållande till de långa armarna, och har fått röda detaljer som för tankarna till väldigt stora polkagrisar som man inte blir så värst sugen på.

Det som sparkar in den allra sista rutan på kostymavdelningen är att maskeraddräkterna har givits en passform som är tightare än vad någon hade önskat. Mannen som sitter längst till vänster tycks ha tagit med sig sina två bästa pingisbollar som han tryggt förvarar i knät, och den stående killen till vänster påskyndar mognaden av en zucchini genom att bära den i en ficka på lårets insida. Hans lugna och självsäkra ansiktsuttryck säger allt; pillen syns - och han vet om det.

Observera att Bennys® är ett registrerat varumärke som man inte får börja använda själv, hur lockande det än må kännas.

1976.

2013-07-22

Lill-Arnes - En gång skall vi åter mötas


Till en början såg jag inte ledstången. Då blev Lill-Arnes fyra män som lyckats trotsa naturlagarna genom att hänga fritt i olika stadier av en nigning. Sedan såg jag ledstången och då fattade jag. Samtidigt insåg jag att jag inte fattade mer för det, för från att ha varit en fysiskt oförklarlig bild blev det nu en logiskt och estetiskt oförklarlig bild.

De ville alltså ta omslagsbilden på en innergård med korsvirkeshus i bakgrunden. Ändå väntade de till mörkrets inbrott så att de fick en alldeles grå ton av höstmörker att bryta av mot de alldeles utfrätta vita kavajerna. På denna gård skulle de alltså posera, och någon måste ha kläckt idén om att sätta sig på ledstången. Sagt och gjort, som fyra små vita höns med en obekväm stång i dalen satt de snart tätt packade på räcket, och det kändes tydligen jättebra.

Den yviga mannen längst bak missade dock att de övriga lade handen på axeln framför, och således saknar den äldste karln axelfingrar. Men möjligen var detta inte en miss i kommunikationen, utan något högst medvetet. Den äldre mannen satt tryggt och stadigt på stången, och behövde därför inget extra stöd. De två nedre herrarna var däremot mindre erfarna rumpbalansörer och hade väldiga problem med att sitta still på räcket, och behövde därför hållas fast av en hjälpande hand på axeln för att inte ideligen braka baklänges och dänga skallen i den lilla stentrappan.

Efter två spektakulärt våldsamma kraschlandningar från räcket fick de till en bild som var ok, och denna kombinerades med en bedrövligt blek bandlogga i gult och vitt.

1985.

2013-07-19

Kjell Kraghe - Vind i seglen


Med guldfrisyr och skottsäkra glasögonbågar tornar Kjell och hans krage upp sig ur skärgårdsvågorna som ett hiskeligt stort isberg eller som dronten Edward från muminböckerna. Friläggningen är usel precis som det ska vara på sådana här skivor, med en skarp mörk rand runt om hela Kjells fagra figur.

Texten på framsidan är komplett med det klassiska dansbandstypsnittet och en felanvänd apostrof. Det nämnda typsnittet är något som jag inte skrivit om tidigare; en usel font som ofta dyker upp på dansbandsskivor som ser ut att vara väldigt billiga. Som exempel på alster kan nämnas plattor av Eldorados, Thom Anderz, Dancemän och Vikingarna.

På baksidan kan vi läsa stora sanningar som "vem blir inte glad och glömmer sina sorger när man hör Kjell sjunga" och "vilket man vill eller inte så dras man med och sjunger och trallar". Jag vill hävda att detta inte är några absoluta sanningar; när jag hör Kjell sjunga drabbas jag snarare av nya sorger som jag inte känt förut.

Varje låttitel följs av en kortfattad beskrivning, något som ofta förekommer på skivor med gammaldans. "Snoa", "hambo" och liknande brukar det stå, på denna skivan rör det sig mest om sommarvalser. En skön detalj är att det i vissa fall inte verkar vara så tydligt vilken stil låten har, och då kallas de kort och gott för "bra låt".

1981.

2013-07-09

Curt & Roland - Tidsmaskinen


Curt & Roland har gjort flera frikyrkliga plattor med countrystuk, lite som att välja mellan pest och kolera och satsa på båda kombinerade som en piffig kolerapest. Här har de tagit sig an något som kan bli precis hur dåligt som helst om man inte har talang för det, nämligen att göra en barnskiva.

Konceptet är att Curt & Roland reser iväg med en tidsmaskin och landar vid olika historiska tidpunkter, så som syndafallet och Davids kamp mot Goliat.

På omslaget ser vi Curt och Roland sitta och huka i en särdeles illa tecknad tidsmaskin. Perspektiven är helt åt skogen, med asymmetriska plåtar i karossen och en liten trappstege som jag inte blir klok på hur den är tänkt att sitta. Hur mycket duon än hukade sig fick de inte plats i kabinen, utan fick amputeras vid knäna för att kunna sitta bekvämt. De är klädda i silverdräkter och en av dem har fått en toasits om halsen à la Doktor Mugg, samt långa otäcka handskar. Maskineriet i rymdkapseln verkar bland annat bestå av en xylofon, en vanlig telefon och en hushållsvåg.

På baksidan berättas det kort om handlingen, följt av meningen ”GISSA OM DET ÄR SPÄNNANDE!” Min gissning är att nej, det är det inte. För när man viker upp omslaget och tittar på bilderna så berättas hela skivans berättelse i tio korta punkter, inklusive slutet där Curt vaknar och inser att allt bara var en dröm. Genast är den lilla spänning som mot all förmodan hade lyckats smyga sig på som bortblåst av en industrifläkt, och lyssnandet blir en enda lång transportsträcka mot destination Besvikelsen. Den krystade drömavslutningen förklarar dock hur de kunde besöka ännu mer krystade historiska händelser som inte har ägt rum. 
 

Bland höjdpunkterna på omslagets insida bör nämnas att Roland har byggt sin tidsmaskin medelst såg och hyvel, han har alltså snickrat en egen tidsmaskin vilket är rätt starkt jobbat. Och att Goliat tydligen var en Alexander Bard-liknande skäggtransa med solhatt och kortkort kjol.

Det grämer mig oerhört att målarboken inte fanns kvar i mitt exemplar.

Från Skammens år 1977.

2013-07-05

Rubb & Stubb - I våran gamla chevrolet


Kostymerna bygger på en svart pyjamasmodell i velour, som någon stackars mamma fick i uppgift att sy fast ljusa skinndetaljer på. ”Du är ju så flink på att sy morsan, du kan väl tråckla lite på en scenkostym?” Föga anade modern att det skulle handla om skitmycket skinngrejer på fem heltäckande dräkter i vuxenstorlek. För vem i hela friden skulle efterfråga något sådant?

De verkar ha haft någon sorts indiantema i tankarna, en klassisk estetisk dödsdom alltså. De gick all in med en massa fransar som hänger ihopknycklade längs benen, ett U-format midjeband, patetiska små axelklaffar med ännu fler fransar, en krage med djup skärning och en stor beige triangel med ännure fler tokfransar, denna gång med kulor på. Två av männen har dessutom fått bedövande fula halssmycken i samma beigea material, någon slags små trassliga bläckfiskkadaver tight uppsnörade runt halsen.

Allt detta hade morsan kunnat få till med spillbitar som blivit kvar efter något scoutpyssel, men sedan kom direktiven om ärmarna. Hela underarmarna är omslutna av skinnfodral, med långa snibbar som hänger ner som på någon alvisk lajvkostym eller sådana där hejdlöst gräsliga ravetröjor. Den lurige killen som missade att titta in i kameran fick dock nog av de där snibbarna, och klippte av dem i raseri efter att för tredje gången ha klämts fast i bankomatluckan.

Bandnamnet är smälldåligt, frisyrerna är spektakulära och mustascherna är antingen för breda eller för smala. Och skorna matchar inte, som vanligt.

Från skammens år 1977.

2013-07-03

Destin' - Esperanto


Detta är något så fenomenalt udda som en sovjetisk skiva med new age-jazz med texter på esperanto. Det är nästan så att jag inte hade kunnat hitta på något mer absurt själv. Det vore i så fall om den hade presenterats med ett skivomslag där en Jesusfigur vars stenhårt sidobelysta huvud svävar fritt i rymden, ett He-Man-typsnitt och vetskapen om att skivan är från 1990 fastän den ser ut att vara 20 år äldre.

Allt tyder på att detta är en sådan skiva som man inte är särskilt rädd om, men mot alla odds hittade jag den till salu för US $49.90.

1990.