2013-08-28

Torkel Selin – Mamma är det långt till himlen


 – Ja Torkel, det är det. Och det blir allt längre om du inte omedelbart slutar med dina hemtrevliga bokbål!

1984.

2013-08-25

Free - Nytt liv


Bandet Free hänger på en sunkig vind med en väldig massa smuts, spindelväv och hönsnät. Det är svårt att tänka sig någon anledning att välja en sådan plats för omslagsfotografering bortsett från total desperat deadlinestress.

Killen längst till vänster har en horribel hockeyfrilla och bär skinnväst ovanpå en sweatshirt.

Näste man kammade hem inte mindre än två Oscars 1988, både för Mest jeans och Mest lastbilschaufför. Han laddar fett med dödstrion hockeyfrilla, moussefluff-lugg och mustasch. Samma vansinnesfrisyr med stor lugg och långt hår i nacken finner vi hos mannen längst till höger.

Damen i mitten har jag inte mycket att anmärka på. Mannen till höger om henne däremot har fattat väldigt många märkliga beslut. Han saknar förvisso hockeyfrilla, men kompenserar för detta så att det skräller om det. Han kombinerar polotröja med hängslen, som i sin tur inte alls behövs för att hålla uppe hans svintighta jeans, som i sin tur är på gränsen att spricka upp med ett brak på grund av den våldsamt onaturliga ställning han valt. Som pricken över B valde han att som enda bandmedlem titta in i kameran.

1989.

2013-08-18

Karlstads-Örjans - Ny LP!


Detta skivomslag är som en lapp som någon skrivit ut på en svartvit gammal printer och häftat upp på Hemköps anslagstavla, eller som någon trött broschyr man får hem i brevlådan mot sin vilja. Hela omslaget är ett enda reklamblad om en kommande platta från Karlstad-Örjans, en skiva som saknar titel och som bara nämns under det blixtsnabbt inaktuella namnet ”Ny LP”.

Sådan reklam om en ny skiva vore helt vettig om det inte var för den lilla detaljen att detta faktiskt ÄR den nya skivan. När man väl gått och köpt den nya plattan hör man ju inte riktigt till målgruppen längre, såvida de inte riktar sig till gravt dementa personer som går och köper skivan gång på gång.

Fenomenet är egentligen inte mycket konstigare än alla de kritikerkommentarer och betygslogotyper som trängs på omslagen till köpfilmer. Skillnaden är att det endast är reklam på detta omslag, bortsett från en spårlista och en oändligt dassig bild på bandet. Och att alltihop tryckts i svartvitt trots att skivan är från 1986.

2013-08-12

Stig Rohland


Stig hade klätt upp sig dagen till ära, i en skjorta med nyansen ”gammaldags vanilj” ledigt uppknäppt och uppkavlad, skärt bälte, lila slips, armband, klackskor och klackring. Han såg snäll ut och han hade sitt dragspel redo.

Då var det emellertid någon Mensamedlem som föreslog, eller kanske med hot om våld krävde, att Stig skulle klättra upp på ett litet bord och sätta sig på huk bredvid sitt dragspel. Genom årtusenden av estetiska bakslag, flera uppvisade här på bloggen, har vi lärt oss att huksittande ställningar aldrig någonsin är att rekommendera om man ska försöka se lite småläcker ut. Den ytterst onaturliga ställningen uppe på det lilla bordet fick med ens allt fokus, trots Stigs goda förutsättningar att se ut som en ovanligt trevlig busschaufför.

Efternamnet Rohland var före sin tid, då det stavas precis så som Eda uttalar Rolands namn i Killinggängets ”Torsk på Tallinn”. En annan märklig omständighet är att detta var Stigs tredje skiva på kort tid, och ändå har plattan ingen titel. Kanske förutsatte man att skivan i folkmun ändå skulle definieras som ”den där han sitter helt sjukt på omslaget”.

1986.

2013-08-06

Tommys - Kompakta spår


Detta är en av mina personliga favoriter. Varenda liten detalj på omslaget är helt åt Sjumilaskogen, misslyckandet blir allt mer fulländat ju mer man granskar det! Detta är en av de skivor som jag spontant gav upp ett glädjetjut när jag fann i en skivback, till de omgivande människornas förundran. Där stod en person och såg överlycklig ut över ett fynd som för de flesta skulle vara likvärdigt med att hitta en fuktskada i källaren eller en liter långfil som gick ut på nittiotalet. Den här texten kommer att bli lång, men det behövs. Håll i er.

Bandet heter Tommys och har varit med en gång tidigare. Det var inte vackert den gången heller, men blotta kvantiteten av snedsteg på detta omslag är alldeles hisnande. Tommys logga har målats för hand med vattenfärger och mellanrummen mellan vissa bokstäver har fyllts i med en vinröd färg som inte matchar någonting alls. Skivans titel är inklippt som ett eget svart block och omslagets rygg saknar text helt och hållet. Bredvid loggan har de klippt in en fantastisk bild av sig själva framför blålila äggkartonger, hela sju gånger om för säkerhets skull.

Mustaschmannens mage säger sedan något mycket märkligt. ”Glöm inte att stänga av plattan – innan du går ut och dansar !” Varför den meningen någonsin skulle yttras är ett mysterium, och varför meningen skulle vara av sådan vikt att man ger den en egen pratbubbla, som dessutom är tre gånger större än nödvändigt, är ju dumheter av bibliska proportioner.

Nedanför bandet ser vi ett rosa fjällandskap, följt av en liten märklig modell av ett hus på vatten. I vattnet dundrar en stor båt förbi, och vågskvalpet kring fören färgas rosa. Båten heter ”Thomeè”, vilket alltså uttalas ”tomä”, och även stavningen med TH är märklig då varken bandet eller Tommy som spelar i bandet stavar så. Båten, som är slarvigt inklippt och ännu slarvigare färglagd av Agave, 4 år, förs fram av bandets fyra medlemmar. Medlemmarna och resten av båten är sidobelysta från varsitt håll, även gubbarna tycks vara illa färglagda och fönstren utan Tommysar har glömts bort alldeles. I båtens för står en kvinna och ett barn, de har inte färglagts och var nog tänkta att ignoreras eftersom de helt saknar referens på skivan.

MEN! När det inte verkade kunna bli märkligare upptäcker jag att pratbubblan i själva verket är ett klistermärke, påklistrad efter att omslaget blivit tryckt! Med en känsla av att vara arkeolog i en ovanligt ful oupptäckt gravkammare pillar jag bort etiketten, och finner där en flagga med logotypen för "Östersund Sweden - Candidate for the olympic winter games 1994" och säljargumentet att den officiella kampsången för denna kandidatur finns med på skivan. Östersund fick som bekant inte arrangera några otympliga spel det där året, och nederlagets besvikelse blev tydligen så genant att varje skiva fick täckas med en nonsenspratbubbla för att tysta ner att de ens hade försökt.

1988.

2013-08-03

Perla – En frihetssång


En av männen berättar:

”Det var först framåt femtiden som hundarna fick vittring och drog iväg, och sen blev det ett jäkla liv. Vi var ju glada att hitta honom, men Perla var tvärsur och väldigt uppjagad. Han hade klättrat upp i den gamla ruinen och gjorde väldigt klart för oss att det skulle ta hus i helvete om vi gick närmare än ormbunkarna. Man var inte så kaxig när han spände den där blicken i en, det ska du veta! Vi fick stå där nere och försöka förhandla med honom, det måste ha varit då Ebeneser tog det där fotot.

Det var tydligen fråga om någon slags personlig frihet, han sa att han hade skrivit en frihetssång och nu skulle han leva i skogen med djuren. Vi försökte förklara att den där skogen var mycket liten, det var ju egentligen bara en dunge mellan två radhusområden, men han ville inte lyssna. Det var stundtals väldigt svårt att förstå honom. Han sa att han hade byggt ett rede uppe i ett träd och han hade gömt en plastkasse med vatten i.

Vi fick låta honom hållas till slut, vi fattade ju att han skulle ge sig med tiden. Han tröttnade rätt fort, redan framåt åttatiden hade han tydligen varit nere vid Mekonomen och vält någon trafikkon. Det var aldrig någon som pratade med honom om den där dagen sen, det hände ju egentligen inte så mycket. Men fy fan vad sur han var.”

1976.