2013-11-30

Hillbilly five


Termen "Hillbilly" används ofta nedsättande, och syftar då på obildade lantisar som bränner egen sprit, bär spår av långt gången inavel och har fler tår än tänder. Detta är förstås ett rent falsarium, och de fyra medlemmarna av familjen Hillbilly har inte några problem med att till exempel skriva och räkna.

1976.

Detta är första delen av en kort nedräkning! FYRA...

2013-11-27

Bhonus - Jennifer


Denna magnifika pjäs väcker många frågor. Den mest uppenbara är förstås varför de inte gick ut och tog en bild utomhus. Hur kunde det någonsin kännas mindre besvärligt att ta en bild i en studio, och sedan klippa ut bandet och klistra in den ovanpå en annan bild? Det är ju inte heller så att de klistrats in i en spektakulär landskapsbild från Bhutan eller Arn-byn, alltså en miljö som var orimlig besöka på riktigt. Bakgrundsbilden består ju bara av blå himmel, en suddig asp och lite vatten och pill nere i hörnet.

Fråga två är på samma tema. Varför i hela friden kändes det aktuellt och snyggt att låta bildens centrala punkt vara en tjock död gren? Det kanske skulle relatera till de fyra kvadratcentimeter vatten som vi kan ana nere i hörnet, och få oss att tänka "ah, det är säkert något bråte de har hittat där på stranden". Där skulle man sedan sluta tänka, och inte fortsätta "de måste ha tyckt att den där grova pinnen var asfin, så de la den på en stor läderkudde som de hade med sig till stranden och sen samlades hela bandet runt den och låtsades att det döda trädet hette Jennifer".

Den kassa inklippningen mot den oskarpa bakgrunden var förstås nog för att fördärva hela bilden, men även utan det hade det inte blivit något vidare. Frisyrerna, kläderna och typsnitten får ironiskt nog stubben att passa in rätt bra i den övriga skönhetsgraden.

Från skammens år 1977.

(Efter påtryckningar från er läsare har jag nu lagt till skivan i kategorin "Roland-hållningen". Mannen till vänster kvalar in alldeles utmärkt.)

2013-11-26

Yale Bate - On the prowl


Detta är en platta från tiden då hårdrocken såg som mest pinsam ut; full on makeup, pannband, örhängen och dödsseriösa ansiktsuttryck kombinerat med Chewbaccafrisyrer. Sprak och fest och färg, i vårt fraggelberg.

Bandet valde det charmiga namnet "Yale bate", en omskrivning av termen "jail bait" vilket syftar på snygga minderåriga tjejer som väcker mäns ohejdbara åtrå och får dem att hamna i fängelse för våldtäkt mot barn. Kontentan är alltså att sexiga barn som antastas av vuxna personer inte är offer utan bete som lurar in de stackars karlarna. Men om nu bandet själva heter Yale bate så antyder ju det att de själva är betena, lite research visar dock att killarna var myndiga när plattan släpptes. Skivtiteln "On the prowl" alltså "ute på jakt" antyder att de snarare är aktiva jägare än några som lockas av ett bete, men nu släpper vi det här.

Exakt hur fet chans är det att de här grabbarna verkligen heter Alis, Jonah, Chris, Andy och Jake när plattan är utgiven av Kooperativa förbundet? Jake är för övrigt samma Jakob Samuel som numera sjunger i The Poodles och agerar i diverse tv-program.

En halvintressant detalj är att omslaget som hållit så hopplöst dåligt för tidens tand designades av Beatrice Uusma, numera känd som Augustprisvinnande författare och illustratör som tidigare var gift med Henrik Schyffert.

1988.
DetDettaNative American opera singer Bonnie Jo Hunt
Read more at http://www.snopes.com/critters/gnus/cricketsong.asp#TXRJtMlHkhRJgZ3h.99
Native American opera singer Bonnie Jo Hunt
Read more at http://www.snopes.com/critters/gnus/cricketsong.asp#TXRJtMlHkhRJgZ3h.99
Native American opera singer Bonnie Jo Hunt
Read more at http://www.snopes.com/critters/gnus/cricketsong.asp#TXRJtMlHkhRJgZ3h.99

2013-11-24

Chart Runners part 1 & 2


Detta är en samlingsskiva med en massa "fast moving tracks" av olika klassiska högtempo-artister som U2, Climax Blues Band och Dionne Warwick. För att matcha den snabba rymdålderskänslan i till exempel en dämpad rock-tryckare av Gary Moore behövdes en bild med riktig sci-fi-feeling.

Förslaget som spånades fram placerade en häftig actionhjälte i ett rymdlandskap som skulle kännas lite "Tron". Men att sedan ta den idén och göra verklighet av den skulle visa sig vara långt över Roncos förmåga.

Rymdhjälten i deras fantasi fick utgöras av en man med ett blått sken, kajal under ögonen och den där frisyren som blir till av sig själv om man låter en vanlig barnfrisyr växa fritt i ett par månader, och som får mamma att börja sucka om att man verkligen behöver gå till frisören igen. Men hans fräcka rymddräkt är det som verkligen förstör omslaget. Det är helt enkelt en grå mjukisdress, aningen för liten och fullkomligt ohäftig. Överdelen ser ut som ett sådant underställ som rödkindade pappor utan självrespekt sitter och dricker Fernet i på after ski i Funäsdalen. Det han håller i handen ska nog vara någon slags vapen, men jag blir ändå inte rädd eftersom han sitter på huk i vinterpyjamas.

Chart runners part 1 är alltså styggelsen på bilden, och part 2 ska man få gratis vid köp av part 1. Det kom aldrig någon tredje del av skivserien, så man kan ju tänka sig att det aldrig blev någon imponerande succé. Att del två skulle följa med på köpet var dolt av ett stort klistermärke i mitt fall, så jag upptäckte det först när jag kommit hem, annars hade jag tjatat hål i huvudet på Myrorna-personalen om att jag lovats en gratis uppföljare som de är skyldiga att leta upp åt mig.

1983.

- UPPDATERING, ETT ÅR SENARE -



Nu har jag äntligen hittat den andra och sista delen av skivserien! Kort sagt så fortsätter det på samma grundvattenlåga nivå. Detta om detta.

2013-11-21

Special: DJ 50 spänn


Här kommer ett riktigt udda inslag! För första gången har ni alla chansen att höra hur jag låter. Tv- och radioproducenten Tommie Jönsson kontaktade mig och ville ha med mig i en podcast som föll mig utmärkt i smaken. Jag antog utmaningen att köpa fem skivor för högst 50 spänn sammanlagt, i fem olika kategorier. Håll till godo!



2013-11-13

Hobsons - Säg, får jag lov!


Här är ett gäng som gick in så mycket för att göra ett fräckt omslag att det resulterade i att det ser ut som ett enda stort feltryck. Det är väldigt ovanligt med dansbandsomslag med dramatiska fotoeffekter, och på goda grunder känns det ut som. Effekten de använde förmedlar en enda känsla, nämligen att det inte blev som de hade tänkt.

Högst upp finner vi två särdeles fula stjärnor, och mellan dessa en styggelse till maskot som ser ut som en skelögd tops med tandlossning och människofötter. Under den står bandets sex medlemmar, iförda ovanligt osynkroniserade outfits. De är förstås dansbandsgräsliga allihop, men på olika sätt. Allt ifrån sjömanskragen till vänster, de monstruösa puffärmarna bredvid och lampskärmarna som den längsta mannen har fäst vid sina knän och armbågar. Mannen till höger om lampskärmarna passade förresten på att dra till med det fotogeniska ansiktsuttrycket "överraskad och livrädd".

Efter att ha frilagt medlemmarnas ansikten från den hiskeliga fotoeffekten var det ingen som orkade ge sig i kast med händerna. Följaktligen ser alla sex ut att komma direkt från en blodig operationssal eller slaktbod.

Sist kommer vi till skivans titel.
"Säg får jag lov!" är en uppmaning.
"Säg, får jag lov?" är en fråga.
"Säg, får jag lov!" är lika logiskt som en reklamkampanj för ökad nagelsvamp. Bandloggan är förstås gräslig den med, men man har ju sett så mycket sådan skit nu att man börjar bli immun.

1976.

2013-11-09

Tomtélius - Små nära ting


Så var de tillbaka. Tomtélius är ett av de band som misslyckats med en så stor del av sina skivomslag att det inte längre går att skylla på otur eller yttre faktorer. Nu har de blivit så många att jag lägger in dem som en egen kategori här till höger.

Ännu en gång har de valt att ta bilden i sitt hem. Jag förmodar åtminstone att det är deras hem, för annars är det ännu konstigare. Farsan sitter och myser på sned i en fåtölj, medan kraftiga vindar från grovköket ute till höger slår in över hans frisyr. De tre sönerna har pressats ner i något som kanske kallades ”tresitssoffa” i broschyren, men som uppenbarligen inte är bred nog för tre personer. Rumporna får förvisso plats, men att sitta med den sortens trängsel och till exempel se en långfilm hade varit alldeles olidligt.

Alla fyra bär strumpor i olika gräsliga färgteman, skjortor i nyansen "obehagliga operationsbilder" och den mittersta av bröderna är sig lik med sin Legogubbe-lugg. Det redan kassa helhetsintrycket dras ner ytterligare av flera små detaljer i bilden; deras gamla skiva "Min vårdröm" som de spikat upp på väggen, Snobben på bordet, den bruna heltäckningsmattan och givetvis det gråa kreatur som sitter på golvet.

Hela familjen har iklätts klockrena rehab-dojor av samma modell. Det är en term som tidigare har mötts med oförstående från en del läsare här på bloggen, så låt mig förklara. Rehab-dojor är stora fotriktiga skor, oftast vita, med märkligt stora och fula sulor som måste fylla någon avancerad ergonomisk funktion för att deras fuldom ska kunna rättfärdigas. De har inte heller snörning, i vissa fall har de kardborreband. Ännu en gång; om en vuxen människa ska bära skor med kardborreband bör hen ha en bra medicinsk ursäkt för det. Detta är tingestar som kategoriseras som ”hjälpmedel” eller ”friskvård” istället för skor. Att samma slags hjälpmedel passar alla på bilden tyder på att det är något besvär som ligger i släkten.

1979.

2013-11-01

Vandra med - Ett sångspel om efterföljden


Om den upphetsande titeln mot förmodan inte skulle räcka för att sälja in plattan hos köparna så valde de att klippa in en hand som bjuder på färska spädbarnsfötter. Efterföljden för mannen kan förmodas ha blivit sluten psykiatrisk vård för lemlästning och mellanhand för överlämning av fötter, så kallat häleri. Om dessa påföljder gjordes tydligen ett sångspel.

Detta är ett exempel på hur det kan gå när ingen tänker efter, över huvud taget.

1984.