2014-05-30

Stampes band - Gamla låtar


Stampe och hans band behövde en riktigt säljande titel för sin nya skiva, som dessutom råkade vara deras första. De enades om det upphetsande namnet "GAMLA LÅTAR", och det passade ju som bajs i handske när det gällde att sticka ut och väcka nyfikenhet hos kundkretsen.

Plattan är utgiven på det strålande skivbolaget "MaNi". Den enda skiva som jag har sedan tidigare på det bolaget är "Uddegruppen 10 år"; en körinspelning från ett dagcenter för vuxna förståndshandikappade. Det har varit lockande många gånger att lägga upp den katastrofskivan här, men att lyckas skriva om den utan att tangera gränsen till elak lyteskomik vore en större bragd än att baka eget guld eller bli bjuden på brunch hemma hos Storsjöodjuret. Att MaNi lockades att signa just Stampes band efter Uddegruppen säger dock en hel del.

Typsnittet är i typiskt hemsk ballongstil med ett deformerat M, och den väna mannen till vänster hänger uppträdd till skulderbladen på en så kallad rektalpelare.

1982.

2014-05-25

R.K. Veulpoepers B.V. - Diarree


Det vore likt mig att skriva "Diarré" med hudfärgad text mitt i en bild, men denna gången är det inte jag som bär skulden. Det är bandet med det smidiga namnet "R.K. Veulpoepers B.V." som gjort detta hysteriskt fula skivomslag, helt och hållet bestående av tre grisrövar varav en har blodiga sår. De står i skit, texten har skitfula nyanser och titeln är ju väldefinierad skit.

1978.

2014-05-22

Merengue na' ma'


Det här omslaget är nästan jobbigt pinsamt. De hade förstås sett omslaget till Herb Alpert's Tijuana Brass platta "Whipped Cream & Other Delights" som kom 1965, och tyckte att det kändes som en bra idé att haka på trenden "avklädda tjejer med mejeriprodukter". Problemet var att de inte hade Dolores från Herbs skivomslag, och tjejen de fick tag på lyckades de inte övertala att smeta in sig med grädden. De hade inte budget till en ordentlig studio, de hade inte någon som kunde skapa en tidlös läcker textdesign och tydligen hade de inte heller någon känsla för när det är dags att lägga ner en idé som är alldeles åt fanders.

Resultatet av alla dessa brister blev ett helt och hållet slemhinne-rosa omslag med ett genombull typsnitt, och mitt i står en kvinna med märklig benföring och bär på en klump fejk-grädde som håller på att glida ner på henne.

Tjejen tycker jag dock är tvärcool och riktigt kaxig, det är inte hon som bär skulden till den här katastrofen utan den som envisades med att försöka åka snålskjuts på ett klassiskt omslag och misslyckades så storslaget.

Från Skammens år 1977.

2014-05-19

John Travolta - Can't let you go


Det roliga med skivomslag och fotografierna som pryder dem är att det inte går att ångra sig. Har man en gång ställt upp på att stå barbröstad och se ut som en gråtfärdig/kräkfärdig fjortonåring som vågat sig till skolsyster för att kolla upp varför hans bringa är så flammig och luktar majonnäs, så kommer den bilden för evigt cirkulera ute i världen som ett platt hån av kartong.


Om man dessutom helgarderat med en baksidesbild där man står iförd ett par byxor som klämmer sönder nerverna nedanför midjan och ger känslobortfall som sitter i resten av livet, så har man en platta som man med rätta kan ångra innerligt för evigt.

Från Skammens år 1977.

2014-05-17

Rolf Listrøm - Epans 32


Rolf skrålar av hjärtats fröjd, vilket åhörarna i tältet sörjer djupt. Ansiktena som riktas mot Rolf på scenen utstrålar tristess, apati, sömndruckenhet, ilska, väldiga mängder surdom och en gemensam undran om vad de kunde tänkas missa på TV medan de satt och ångrade sin medverkan på tältmötet.


Jag sörjer att mitt exemplar är så slitet. Om jag en dag finner en kopia i bättre skick så ska jag uppdatera bilden här på bloggen.

(Rolf var svensk, men skivan är norsk. Därav den dubbla kategoriseringen.)

Årtal saknas.

2014-05-13

André Hazes - Alleen met jou


André har bjudit in en blond dam på drink och eld. Det är smörigt så in i bomben, men hans förförelsechanser är inte skyhöga. Låt oss undersöka vad det beror på!

Till att börja med så är det inte vrålromantiskt att bjuda sin gäst på ett litet glas rödvin och sedan hälla upp ett stort glas sprit åt sig själv.
För det andra så har han på sig en tröja som de flesta hade sparat långt in i garderoben med syftet "den kan vara bra att ha när vi ska måla om taket".
För det tredje bär han en mycket liten spikklubba i en tunn kedja utanpå tröjan, och en liten diamant i höger örsnibb som varken sänder ut attraktiva eller tydliga signaler.
För det fjärde har han klippt sig hos damfrisörskan från helvetet, som givit honom en utmärkt frisyr för arbete med gaffeltruck eller folkilsken servering av skolmat.

För det femte och allvarligaste så misslyckas han kapitalt med att leverera en förförisk blick. Jag vet inte vad det är han tittar på, men inte är det kvinnans ögon. Kanske har hon en kort bekant sittande bredvid sig, kanske en varg. Ingen i hela världen vet. Men om ögonen är själens spegel så var hans nedstänkta med tandkräm den där kvällen, och om ögonen skulle vara djupa brunnar så var hans fördärvade sedan en granne försökte fixa egen bergvärme och fuckade upp grundvattnet för hela bygden.

En helt annan möjlighet är förstås att André är den som blivit inbjuden, och att han med sin lätt bortvända blick är mitt i ett generat avslag av damens raggningsförsök. Kanske har hon just kommit med något oförståeligt oanständigt förslag, kanske ifall André vill "skörda hennes frukter", vilket han tycker låter både otrevligt och intetsägande på samma gång.

Kvällen lär hur som helst ha slutat mycket tidigt. 

1985.

2014-05-10

Makuaya


– Makuaya, vi måste prata.
Jag vet inte längre var jag har dig, du sänder ut så tvetydiga signaler och jag vet inte hur jag ska tolka dig.

– Först var det djungeln, och jag ba "ok". Fine, djungel och fåglar och en lite skev trumma kan jag köpa, det hänger ju ihop med den där folkmusiken du spelar. Sen var det elbasen och saxen och jag ba "okej då". Men sen kommer du och ba "jag är en sanddyn med en megabig cowboyhatt på" och jag blir helt såhär ställd! Men ja ja whatever, jag ställer upp på det med. Då känner jag mig ändå jävligt tolerant. 

– Så kommer du där som om det var ingenting och säger "jag har ett as-bautastort HÄNGLÅS i min djungel som sticker upp ovanför trädkronorna". Jag trodde att jag kände dig?! Vad betyder det ens? Jag vet inte hur jag ska tolka ditt lås, jag fattar inte vad det säger om dig eller om vår relation, eller hur bygellås hänger ihop med din folkmusik från Venezuela. Men jag är beredd att satsa på oss och jag kanske kan lära mig att älska ditt lås.

– Så när jag tror att vi har varit öppna med varann och att jag typ känner dig utan och innan såhär, så kommer du och släpper värsta bomben.

"Jag har en vampyr i mitt hörn."

– Vad fan försöker du säga mig?!
Du är från Venezuela, inte Transsylvanien! Vampyrer har absolut ingenting med dig eller din musik att göra, och ingen av dina låtar heter någonting med "vampyr". Ja, jag vet att det är fel men jag har läst på din baksida. Men det måste du fatta att när du är så jävla vag och sluten så måste jag ta till sådana saker för att lära känna dig. Och förresten ser du mycket äldre ut än du är, och jag har försökt lyssna på dig men du ger mig ingenting alls.

Makuaya, jag vet inte om detta kommer funka.

1988.

2014-05-07

Ingrid Salomonsson och Maritha Öman – Utan Jesus är jag så ensam


Detta ser ut som ett omslag till något norskt black metal-band, men det är det inte. Det är en svensk platta om en ansiktslös person som har väldiga problem att passa in och hitta vänner, och det är så fantastiskt deppigt.

Inget årtal.

2014-05-03

Jumbo - City girls


Den storslaget genomkassa idén var att låta en enorm man med tom blick, deformerade axlar, självlysande handleder och ingen underkropp lyfta från ett flygfält dit ingen någonsin skulle ha något ärende, det är en fullständigt tom öken utan några byggnader. Det enda som finns där ute är lite sten och bös, två halvnakna brudar som svankar under billiga regnponchos och vraket efter ett flygplan som någon försökt landa på ett mycket inkompetent sätt.

Vad ökenlevande tjejer skulle ha med "city girls" eller västtysk disco att göra är mycket oklart, enda kopplingen till namnet är väl att bandet heter "Jumbo" och mannen skall föreställa en jumbo-get. Troligen var tanken bara att det skulle se fränt ut, men tyvärr blev det bara häftigt på samma sätt som häftiga diarréer är häftiga.

Från Skammens år 1977.