2015-01-28

Omega - Csillagok utjan


Detta är någonting alldeles, alldeles vanvettigt. Hade Jane Austen fått ge en titel till detta makabra stycke kultur hade den fått heta oförnuft och migränkänsla. Nu biter vi i den sura ungraren och betar av det här, från vänster till höger.

Först en ängslig liten herre med någon slags inkasmycken hängande kring halsen, matchat med kortkorta vita pluderhosor och vita strumpbyxor. Skulle jag dra till med en gissning så spelar han keyboard och gör även bandets bokslut.

Sedan en man i helskägg och dopklänning, med en frisyr som prickar någonstans mellan Annie Lööf och en sjuårig flicka. Kanske sitter han på knä.

Näste man (?) är ett fullkomligt vidunder. Han tycks vara dubbelt så stor som minirevisorn, frisyren mäter en dryg kubikmeter och påminner om en hel bal glasfiberisolering som han har vikt över skallen. Min klassiska term "Cocker spaniel-öron" räcker inte till på långa vägar, den här snubben har snarare två fullvuxna hundar hängande från tinningarna. Detta kombineras mot allt förnuft med en blank sidenscarf, broderad väst och en skjorta med de mest hysteriska ärmar: de påminner om sådana agilitytunnlar som speedade collies brukar kuta genom.

Till höger om honom sitter Jesus Kristus-Pettersson och myser i kortärmad frälsarsärk. Han verkar vara en rätt stadig kille av ansiktet att döma, men hans armar ser förvånansvärt späda ut.

Sist ut är en man med storslagen äventyrsfrisyr, stolt blick och kavat pose, men allt det där går rätt ner i slasken eftersom hans kläder är helt fucked up. Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag fattar ingenting. Det är som att han har satt på sig en korsett på fel håll, som han är jobbigt naken under, och kombinerat denna med en skitful T-shirt med broderade bårder och veckade ärmar som ser ut att vara öppna i armhålorna.

Dessa fem stolpskott har samlats för att njuta av Gasen. Låt oss nu aldrig mer prata om denna skiva.

1978.

2015-01-23

Love and kisses


VM i våldtäktsreferens avgjordes 1977 i London, och guldmedaljen gick till gänget "Love and kisses" för sitt gruppövergrepp i motljus.

Hur var detta någonsin tänkt att uppfattas på något annat sätt än fullständigt vidrigt? Hon försöker ju till och med värja sig med händerna!

Från Skammens år 1977.

2015-01-19

Duško Lokin - Ja čeznem za tobom


Duško har lagt vantarna på en alldeles ohejdbar frisyr. Det är en hockeyfrilla helt utan tuffhet, tvärt om är den prydlig hela vägen och påminner om en svart deg som någon hällt över hans bakhuvud. Hårfästet uppe på sidorna är extremt högt i förhållande till resten av frisyren, precis som hos hans förebild George Jetson.


Notera att polisongerna fortsätter växa ända ner på halsen under käkbenet, det gick tydligen inte att få mycket nog på den fronten. Han är kort sagt duško-lookin', engelskt slang för att se ut som skam.

1975. 

2015-01-14

Mutkattomat - Ilo irti


Vad en mutkattomat är vågar jag inte svara på, men det känns som något som japanerna lanserat och som förbjudits i EU.

Vid en första anblick är det bara ett väldigt rött omslag med en lite tokig titel, tre snubbar med löjliga västar och en klockren legogubbe-frilla i mitten. Kanske är det lite läskigt också med den mörka karaktären längst bort på skogsvägen; min gissning är att det antingen är den fjärde och långsammaste medlemmen i bandet, en skitstor hare eller Döden. Men sen ser man en detalj som jag inte blir klok på.

Var fasen tar den mittersta killens vänstra arm vägen? Har han ingen vänsterarm? Eller löper den rakt in i bröstkorgen på Averell Dalton till höger? Jag tänkte först att han håller om Averell om ryggen, men han ser ju faktiskt ut att stå strax bakom legogubben. Så antingen har han vridit axeln ur led för att bilden skulle kunna bli så jäkla bra som den blev tack vare deras exakta position, eller också är en mutkattomat ett finskt automatiserat amputationssystem som denna lilla trio marknadsför med hjälp av skivan på bilden.

Från Skammens år 1977.

2015-01-12

Lars Ek x 2


Det här är plattan för dig som INTE KAN FÅ NOG av Lars Ek.
Redan där är ni förstås sålda till tårar på konceptet, men jag fortsätter ändå. Lars Ek spelar dragspel genom hela plattan, men på fem av låtarna spelar han även andredragspelet som lagts till "med teknikens hjälp". Man kan alltså få höra Lars Ek spela i ett oerhört tempo och ackompanjeras av ännu en Lars Ek i nästan 40 minuter. Det är en upplevelse som man kan dö lycklig efter, och upphovsmannen är en het kandidat till årets Nobelpris i musik.

Dessvärre gjordes inte omslaget "med teknikens hjälp" på samma succéartade vis. Idén var att fotografera Lars två gånger med två av sina verkliga dyrgripar till dragspel mot en svart bakgrund, och sedan klippa ihop dem så att han ser ut att spela med sin dubbelgångare. Problemet var bara att bakgrunden inte blev svart, den blev grå. När sedan resten av omslaget beställdes i svart så blev resultatet helt enkelt två bilder av Lars, separerade av en svart bård.

(Den som tvivlar på att dragspelen verkligen är dyrgripar på riktigt kan kolla in Lars Eks egen annons av det vänstra dragspelet, värderat till över en mille.)

1982.

2015-01-07

Slavko Avsenik - Es ist so schön ein Musikant zu sein


Artistnamnet kom de fram till då Slavkos vid tillfället brakförkylde son Franz stolt kom och deklarerade med täppt stämma att han giftmördat sin klasskamrat med arsenik.

Bildens föga geniala koncept är att fem glada män sitter och rider på en tecknad tuba, i ett färgtema som är våldsamt intensivt. Inuti klockstycket sitter tre pers till och gör "jägarvila" eller "90 grader mot vägg" mot tubans insida. Det är en mustaschprydd man och två kvinnor, och den högra damens sida skärs av på ett sätt som trotsar all logik. Hon borde ju bara sticka ut lite utanför kanten? Någon tänkte inte efter. Eller, ingen verkar ha tänkt efter en endaste sekund.

Men vilka är en där små typerna inuti tuban, är det ytterligare tre bandmedlemmar som inte kändes lika viktiga? På baksidan står bandet uppradat utan pysselmontage, och då är de plötsligt fem män och en kvinna. Ingenting hänger ihop, det känns som "Lill-Magnus kvintett med Stor-Magnus - Bygden vid älven" all over again!

1974.