2015-02-24

Arutiun Papazjan - F. Chopin


Arutiun avled nästan 200 år innan bilden togs, men tack vare ett stadigt intag av färskt blod kunde han fortfarande spela piano och klättra jättesnabbt i taket som en spindel.

Han har en utmärkt vampyrfrilla, klassiskt rödlila foder på sin cape och en blåvit hudton som ändå får klassas som ganska frisk för en person som bränns till aska av minsta gnutta solljus.

(Nej, det är inte konstigt att han kan sitta där i ljuset. Skuggorna på väggarna visar tydligt att rummet är sidobelyst med elektriskt ljus som de där odöda typerna tål rätt så bra. Men Arutiun kastar givetvis ingen skugga själv.)

1981.

2015-02-21

Stig-Inges - 3


Här är en platta med klara paralleller till favoritplattan ”Hej hej hej” med Hux Flux. Men där fluxarna hade fått lämpliga hål utskurna i förväg fick Stig-Inges helt sonika stånga sig igenom fondtapeten.

Det påminner om en tårta eller ett paket som någon hoppat upp ur följt av publikens jubel, bortsett från att denna överraskningsattack snarare torde följas av en kompakt besvikelse.

  – Jag trodde det skulle vara en sån där cancandansare som i Lucky Luke, så hoppade Stig-Inges ut istället. Jag fick pengarna tillbaka, men man vart ju ändå förbannad.

Någon Stig finns inte med på Stig-Inges omslag. Ingen stil heller.

1983.

2015-02-04

Hans Edler - Dirty Sally


Om man kan tala om klassiker inom kategorin värdelösa skivomslag, vilket man förstås kan, så är detta en av de verkligt klassiska plattorna. Jag hade nöjet att lägga vantarna på ett exemplar när jag var i Holland nyligen. Detta är alltså en svensk platta, men under alla år av skivgrävande har jag inte stött på den förrän jag åkte utomlands och fann den i en skivbutik under den alltid lika luddiga kategorin "world music".

Omslagsbilden består av en oskarp och mycket illa inklippt Hans ovanpå en trist, grå fond. I området kring S och R är det särskild klumpigt saxat, jag fattar inte riktigt vad de var ute efter där. Han är iförd en evigt värdelös kombination av maggördel, leopard-cape och i övrigt bar överkropp. Med oimponerad min och oväntad armföring spejar han ut över sina ägor som Kejsaren av Skräp.


På baksidan tornar han upp sig ännu malligare, men eftersom han tänkt så vanvettigt fel i sitt klädval så kan han inte rädda upp det med ren självsäkerhet. Det ser inte klokt ut, och det fattade förstås alla utom Hans själv. Omslaget ratades med all rätta av skivbutiker och andra med nyktert sinne, och byttes därför ut omgående mot ett mycket mer neutralt dito.
 
Edler grundade för övrigt skivbolaget Marilla, en label med en hel massa alster som platsar här på bloggen och som med andra ord platsar på ytterst få andra ställen.

1975.