2015-03-27

Heino - In einer Bar in Mexico


Heino är verkligen en klassiker inom genren katastrofala skivomslag. Det blir aldrig bra, hur många plattor han än gör. Samtidigt har jag alltid känt att det är hopplöst svårt att skriva en målande analys av hans alster utan att det genast blir lyteskomik av det hela.
Men låt oss därför bryta isär det där med hans lyten. Hans ögon är ju det uppenbara, men det är en sjukdom som han har och det rår han inte för. Men sen då?

Legogubbefrisyren har Heino valt själv. Det var ingen ödets nyck eller vredgade gudar som satte den på hans skalle, utan den är är ytterst välplanerad och friserad med berått mod.
Om det är Heino själv som har givit hans polisonger en nyans av ljusgrönt algblommande akvarium vet jag inte, men det är sjukt märkligt.
Glasögonens bågar, grova som cykelramar, har Heino valt själv.
Den horribla polotröjan i mint-/operationsturkost kombinerad med ljusbrun läderjacka har Heino troligen, förhoppningsvis, klätt på sig själv.
Slutligen fattade Heino själv det alltid lika förödande beslutet att sitta med öppen mun.


1971.

2015-03-21

Brunnsmusik i sommarstaden med Messingen


Snart är den grådassiga sommaren här igen! Detta skall firas med det sämsta val av textfärg som jag sett på länge. Kontrasten mot himlen därovan är närmast obefintlig och skänker läsaren en behaglig känsla av att hjärnan och ögonen sakta smälter ihop.

Skivbolaget heter kort och gott "Kenneth". Ett fullgott namn att ge till nästan vad som helst.

Just nu är tiden knapp för min del, men jag utlovar en hel massa katastrofer under våren!

1974.

2015-03-10

Linucha - E as cigarrinhas


Jag begriper ytterst lite. Klart är att en tjej med väldigt hög kjol sitter i en äcklig brun soffa och sneglar på en apatisk/uppstoppad katt. Layouten är helt åt skogen, Google translate översätter titeln till "And leafhoppers" och ingenting hintar om vad skivan kan tänkas innehålla.


(Katten på bilden är av modellen "Dörrstopp Dvala" (artikelnr. 107468) och finns att köpa på Mio från och med juni.)

Årtal saknas.

2015-03-08

Åke Söhr - Stockholms vår


Våren kom till Stockholm i år igen och lät sina gråa strålar spela över vattnet. Åke grät fullkomligt tröstlöst.

– Det kan inte alltid vara kyla och mörker Åke, det är en del av livet! försökte modern.
– Men jag vill döda våren! Döda den mor, döda den!

1972.

2015-03-06

Pippis - De svänger


Bandet heter Pippis, och någon hade tydligen hävdat att "de svänger". En märklig sak är att de året innan hade gjort en platta till med samma konstiga uppdelning i tre olika fält. Den hade det måttligt sexiga namnet "Ordning på torpet" och har varit med här på bloggen för länge sedan.

Jag blir inte klok på den nedersta bilden, huruvida någon ritat dit de flummiga ögonen och bandets logga i efterhand eller om de faktiskt hade en så väldigt märklig backdrop på scenen. Men med tanke på att de på scenen även har en grön nalle, en orgel utklädd till grankotte, någon slags skogskuliss och att två av killarna står uppe på rosa lådor så kanske det inte är så otroligt.

Ta förresten en extra titt på basisten nere till vänster som gått all-in på frisyren "boxningshjälm".

1976.

2015-03-01

Nils Gunnar Karlsson och Ruben Neander till ackompanjemang av Madeleine Westin


Den tråkigaste och längsta titeln på länge tillhör kanske det oskarpaste omslaget någonsin. Det är faktiskt så suddigt att man börjar undra om det fanns en tanke bakom det. Kanske fotograferades gänget genom en duschkabinsdörr av frostat glas? Kanske är det någon slags konst, som inte blev så bra?

Det går inte att ta miste på den otäcka, spöklika stämningen i den där kyrkan. Damen är absolut likblek och tillknäppt upp i halsen, medan den mittersta mannens suddiga hypnosblick är den läbbigaste på länge.


Den lutande mannen till vänster saknar ögon helt och hållet, och extra läskigt blir det när man upptäcker den osaliga barn-ande som står bredvid honom på det genombruna fotografiet.

(Ruben sysslar inte bara med sång utan även med talframträdanden, och kan bokas via sin hemsida www.neandertalare.se.)

Kanske 1970.