2015-04-25

Sven-Erics - Santa Maria


Sven-Erics har varit med här på bloggen flera gånger tidigare, då har det i regel handlat om sjuttiotalets vansinniga dansbandsestetik. Men åttiotalet drabbade även Sven-Erics, och med full kraft slog det till med sin dödsnyans "gammal stelnad vispgrädde" och höga Seinfeld-jeans.
Till plattan "Santa Maria" knäpptes en bild som till 30% skyms av en stor suddig ormbunke, och bakom den tornar de sex ståtliga herrarna upp sig. Det är inte mycket som ser bra ut i den här konstellationen, men finns ett par detaljer vars fuldom utmärker sig särskilt:
  • Andra frisyren från vänster. Någonting slant fullständigt här, eventuellt frisörens hand eller sinne. Eller så har jag missförstått alldeles, och så har killen helt enkelt dragit på sig en vanlig hårmönstrad vintermössa. Notera även den uppvikta kavajkragen och slipsen som hänger som en ledsen remsa bacon.
  • Countrysångar-greppet i bältet längst till vänster. Få lyckas ro det i land och här funkar det förstås inte alls.
  • Mannen längst till höger som sket helt i att klä upp sig och dessutom står alldeles lealöst med armarna längs sidorna. (Se Roland-hållningen)
  • Han näst längst till höger som ser ut att ha behållit kläderna från sitt jobb som funktionär i en gokart-hall, från ett distriktsmästerskap i orientering eller från en jobbigt seriös position inom Sveriges bangolf-scen.
Den avslutande egenheten är så grav att den inte kan stå som en futtig punkt i en så tramsig lista. Jag syftar naturligtvis på nummer tre från höger; där allt har gått fel som kunde gå fel, plus en grej till som gick skitfel.
Med skolbespisnings-frisyr och hårtunt guldhalsband står han och vränger bak kavajen genom att klia sig i häcken med båda händerna samtidigt (personer som gör det bör man se upp särskilt med, särskilt om man jobbar som rekryterare för offentliga positioner). Denna armplacering får till följd att höften skjuts fram och lägger fullt fokus på den kluvna pungen. Många cameltoes har varit med på denna blogg, och dessa har nästan alltid uppstått till följd av svintighta byxor. Men den här snubben ser ut att ha rätt rymliga jeans förutom just runt the pouch area; detta är någonting alldeles nytt men inte särskilt fräscht för det.

1980.

2015-04-18

Ari Finn - Finland sjunger


Det här är det konstigaste på länge. En skitsuddig finsk man vid namn Ari Finn sitter iförd någon slags folkdräkt i en skitsuddig cockpit som har fotograferats med en sån där fin dunderblixt. Baksidan avslöjar att han sitter i "cock-pitt" på Finnairs DC-9:a "Ohjaamosta" vilket de varmt tackar luftfartsmyndigheten för. Varför i hela friden han sitter där inne låter de dock förbli ett fullkomligt mysterium.

Han har som synes välseparerade mustascher och en våldsamt rejäl comb-over, men frisyren har även den udda egenheten att det tycks ligga en tjock matta hår på huvudets vänstersida, men ingenting på den högra.

De satsade på en rejäl internationell framgång och textade därför skivans titel (och alla låtbeskrivningar) på fyra språk. Baksidan består av en lång märklig text som börjar med meningen "En alldeles speciell LP håller Du nu i Din hand?" och förtäljer sedan att "Aris sång ger dig alldeles säkert ett budskap", men inte alls vad det är tänkt att vara. Finlands rakryggade folk framhålls dock.

Från Skammens år 1977.

2015-04-06

Herman Brood & His Wild Romance - Cha cha


Denna styggelse stötte jag på gång på gång under min skivgrävarhelg i Amsterdam, den verkar alltså vara något som folk faktiskt köpte när den var ny, men som samtidigt inte var det minsta svår att skiljas från när det var dags för loppis.

En man med deformerad hals använder en mikrofon för att gnida ut säd ur håret i sin armhåla. En omslagskoncept av klass alltså.

Det är en punkig sak som spelades in live på ett ställe som kallades "The pedo ville" och på baksidan står en av bandets medlemmar alldeles naken. Min spontana känsla inför skivan var att jag fått alldeles nog av den, omedelbart.

1978.