2015-09-27

Samuelsons önskesånger


I likhet med resten av den kända världen får jag aldrig nog av Samuelsons. I olika konstellationer har de gjort en monumental promenad hela vägen från 60-talet fram till idag, och på ett sällsynt pricksäkert sätt har de lyckats hänga med tidsandan i genren katastrofala skivomslag längs hela vägen, och på så sätt leverera plattor som är fula på alla möjliga olika sätt. När det var inne med utställda brallor med cameltoes hade de det, när man skulle ha enorma skjortkragar hade de det, gasfylld studio - check, Legogubbefrisyrer - check. En ändlös smörig vandring längs ögonsmärtornas Via Dolorosa.

Så kom åttiotalet, och med det kom en märklig fluga som varade precis så länge som det tog för folk att se bilderna en enda gång och upptäcka att det såg ut som skit, nämligen att färglägga fotografier. Som redan var i färg. Kanske tänkte någon att det skulle se "friskt" ut med lite rött på kinderna, tippexvita tänder och rosa läppar, men naturligtvis såg det istället "sjukt" ut. De ser ut som tre obehagliga dockor som små barn har lekt skönhetssalong med, klätt i färger som trotsar optikens lagar och sedan ställt upp snett under en hysterisk titeltext som någon kastar in hårt från vänster.

1985.

2015-09-19

Zamfir - Hommage a...


 – Vänta, vänta, den här kan jag. Alltså jag vet vad det här är för något, jag har sett såna tusen gånger men jag kommer inte på det just nu. Ett räffel...räffelbräde? Räffel-rörbricka? En rör-kruk? Jag har sett en sån här på Skansen, det är något man silade utsäde genom förr i tiden. Eller nej! Det är en grej man blåser i!
Jag ska blåsa i den nu, det ska bli en hommage till...vänta, jag har det på tungan. Hommage till...

1980.

2015-09-12

Sailor's Hitparade


Om man kom på under 60-/70-talet att man av någon outgrundlig anledning ville ge ut ännu en dussinplatta med partymusik "à gogo", med potential att tråka ut vilken fest som helst, så var det ganska givet att man behövde placera en eller flera snygga tjejer på omslaget, som för att försöka distrahera köparen från att det faktiskt är oblandad skit som är till salu.
(Jag utmanar er om ni tror att jag överdriver, testa att sätta på en riktigt långsam version av "My Bonnie lies over the ocean" nästa gång ni är på ett rejält party och se om det känns att festen LYFTER. Se om folks naturliga respons är att kommentera ditt låtval som en del av en "hitparad".)

I detta fall tänkte de att sex tjejer kan sälja ännu bättre än en, men resultatet blev bara bisarrt. Det ser ut som att sex nakna kvinnor och lika många sjömän vräkts överbord och grovhackats i akterpropellern, för att sedan tråcklas ihop igen av av någon med noll fallenhet för pussel.

Årtal saknas.

2015-09-07

Michael Franks - Passion fruit


Michael är en enkel man med enkla nöjen. Han uppskattar kvällar då han får sitta uppkrupen i fosterställning i sin fåtölj och hålla stenhårt i sin safariskjorta. Det krampaktiga knipandet med nävarna avbryts bara när han tar för sig av sin passionsfrukt, utan att någonsin släppa sin iskalla blick in i väggen. Sådana kvällar då hans enda föda är en hel bastkorg med passionsfrukter brukar följas av en till lika delar spännande som underhållande dag ur avföringssynpunkt.

1983.