2016-08-25

Frits Lennart Johansson - Tro blott på Gud


Detta är så himla konstigt. Det är också ett exempel på ett skivomslag där det krävs ett rätt så avsevärt nörderi för att man ska lägga märke till vad som är så underligt med bilden. Vi har nämligen sett den här bilden förut,
precis samma miljö har figurerat på ett mycket katastrofalare omslag. Jag talar förstås om Tomtélius - Barndomshemmet:


"Vilken stöld!" tänker ni, "den där nedra Frits borde ha på plytet!" Och det borde han säkert, vad vet jag, men det var faktiskt han som var först! Det var våra kära Tomtélius som 1978 återanvände Frits omslagsidé från Skammens år 1977. Och inte nog med att det är samma plats som återanvänds, utsnittet och vinkeln är näst intill identisk, det tycks vara samma årstid och typsnittsfärgen är också snodd rakt av. Tomtélius flyttade bara sågbocken några meter till höger och kände sedan att de hade hittat något eget.

Men det här får mig förstås att vilja veta mer, det känns helt orimligt att det bara skulle vara en slump. Vänder vi på båda skivorna ser vi att båda producerats av den löjligt produktiva studion "Falks" i Eksjö. Därtill får vi veta att Falks även ligger bakom båda omslagsfotografierna! Så nu undrar jag:

Vet någon av er vad det här är för gammal tradig koja? Finns det någon logisk koppling som gör att Tomtélius skulle vilja hylla Frits vid tiden nästan helt nya platta, eller någon skum tradition som säger att huset måste synas i bild?

För den absurda slutsatsen annars är att Falks var så lata att de helt sonika återanvänt en miljö i närheten av studion eller fotografens hem, bara ett år senare och då troligen utan att rådfråga bandet. För det är inte samma musiker på de två skivorna, inga av låtarna är samma, alla Frits låtar och inga av Tomtélius låtar handlar om Gud, Tomtélius och Fritz har oerhört olika image och känsla av allvar (jämför Tomtélius låtval "Leende guldbruna ögon" och "Hello Mary Lou" med Frits "När herren Gud i fordom tid" och "Härliga Golgata"), och sedan förstås att motivet som återanvänds är alldeles dödshjälp-tråkigt.

Jag kräver svar.

Från Skammens år 1977.

UPPDATERING
Nu har det framgått att det handlar om ett gammalt soldattorp i Sjöängen, vilket förstås inte förklarar ett enda dugg. Men en särdeles uppmärksam läsare påpekade att huset varit med ytterligare en gång här på bloggen, på en riktigt katastrofklassiker!


2016-08-14

Snacks - Fria fantasier


Så var det dags för den andra plattan med Snacks som jag kommit över, singeln "Fria fantasier". Nu har det gått ett år sedan den förra, men det mesta är sig dessvärre likt. Det har dock tillkommit ett nytt förtydligande nere i hörnet, "For new dancing generation". Det borde förstås ha stått "For a new dancing generation", men budskapet går ju fram ändå: man kan vara för gammal för att lyssna på Snacks.

Längst till höger har vi samma man som sist, han har behållit både digitalklockan och frisyren men har bytt om till en hiskelig campingoutfit som man ser så där ledigt arbetslös ut i.

Till vänster om honom har de kastat om litegrann. Där står nu han som brukade se småkriminell ut, men han har rakat av sig mustaschen och på så vis tappat mycket av "sälja sprit ur bakluckan"-vibbarna, detta trots att han klätt sig i Bröderna Dalton-tröja med märklig rymddräktskrage. Nu påminner han istället mer om en vaxdocka. (Inbillar jag mig eller anar ni också rosa läppglans?)

Därefter kommer han som hade så kort lugg sist, den har dock vuxit till sig och räcker nästa ända ner till ögonbrynet. Denna platta är från precis den lilla lucka i tiden då man ostraffat kunde kombinera extremt djupt urringad T-shirt med dubbelknäppt uppkavlad kavaj. Sedan aldrig mer.

Sist ut är samma kille som var coolast och vänstrast på förra singeln, och hans frisyr förblir lika episk, dock har den nu dragit mer åt "stor risig hund" än "fontän". Vi kan också se en trend här; sedan den förra singeln 1988 har wetlooken slagit igenom i Snacks, så alla de fyra lurvkillarna ser betydligt mer nyduschade ut nu än sist.

1989.

2016-08-09

Snacks - Ge och ta


Äntligen ett nytt dansband! Alltså, de känns urgamla och daterade på alla sätt, men SNACKS är en ny bekantskap för mig (ej att förväxla med Chips, Salta mandlar eller Candys). Plötsligt hittade jag två av deras singlar på samma gång på en loppis i Karlskrona, och omständigheterna talade inte för deras framgångar:
Det är sällan ett gott tecken när man trots över ett decenniums hysteriskt letande efter precis den här sortens skivor inte hittar en enda, och därefter hittar fem respektive sex likadana exemplar av deras plattor i samma dammiga skivback. Eller, det var inte ens en skivback, de låg nedslängda i en gammal matkasse från Fokus. Det tyder på att ett, de var inte tillräckligt framgångsrika för att deras skivor skulle sprida sig över landet, och två, någon som försökt sälja deras musik gav slutligen upp och gav bort hela sitt lager till ett loppisskjul som med större framgång sålt mögliga slalompjäxor och spruckna metspön i tjugo år innan någon så dum som jag kom och köpte två av skivorna.

Idag visar jag upp deras alster "Ge och ta". Den andra kommer snart. Vi börjar från höger idag, jag känner mig på lite crazy spexhumör.
Där står en man med helt ostoppbar hockeyfrilla, den börjar som en bomb framme i pannan och fortsätter ner till viktorianska korkskruvslockar i nacken. Han har Dunderkarlsson och Blom-skjorta på sig, tidstypiskt digitalur och ett par byxor gjorda av en sådan där pappersduk som man har på trädgårdsfester och bröllop utan budget för tygdukar.

Näste man har guldklocka, bolo-tie, kort vit kavaj och kombinerar en bred mustasch med ett hejdundrande unibrow som tillsammans bildar ett likhetstecken tvärs över hans ansikte. Även denna snubbes hockeyfrilla är en tiopoängare men i en kortare kaliber och framförallt med märkligt kort lugg.

Tredje från höger är gravallvarlig med lätt öppen mun och en frisyr- och mustaschkombination som ger en lite kriminell aura, ett "känd av polisen sedan tidigare"-utseende från 80-talet.

Sist ut är en tuff man i kickersbrallor och damboots, dumkort dubbelknäppt kavaj med uppkavlade ärmar och en frisyr som skulle få hela Tjeckoslovakiens drömlag från hockey-VM 1985 att gråtskrika av avund. Den börjar med en plym i pannan, stor som en Big Pack-låda, håret är kortklippt över öronen och fortsätter sedan som ett blonderat vattenfall ner över axlarna. Killen ser ut som en fontän.

1988.