2016-09-15

Curtz 2 - Violer Till Mor


Denna platta har legat och jäst som en bortglömd gympapåse i min ägo ett bra tag, men varje gång jag tittat på den har jag bara suckat och lagt tillbaka den. Det är som att ta itu med vårstädning av Tjernobyl eller att skriftligen besvara frågan "vad skulle det vara för fel på Kent Ekeroth". Det är för mycket helt enkelt, jag vet inte var jag ska börja. Men nu kör vi.

De fotograferade bandets skrikiga kostymer med blixt i en dunkel miljö där regnet hängde i luften, vilket gjorde att det skärande färgintrycket av hela omslaget blev som att stirra rakt in i en industrilaser. Det gula typsnittet, de inledande versalerna i varje ord och det dassiga ljuset förhöjer den känslan, men det är ju inte det mest katastrofala. Det avgörande är förstås att de sitter på en mossig stengärdsgård, och försöker sitta snyggt. Och det går ju inte.

Nere till vänster sitter den enda som glömde titta in i kameran, en lurvig man som sitter så djupt och bresande på huk att byxorna ser ut att kunna brista när som helst. Bakom honom sitter en man som ser ut som en korthaj ur någon westernrulle, han försöker sitta ledigt men man ser på hans arm hur hårt han trycker emot för att inte rasa ner från muren.

Mannen i mitten har faktiskt imponerande bra balans, åtminstone under det ögonblick då bilden togs. Gubben med glasögon bredvid honom däremot, gick det inte lika bra för. Han sitter i en sjukt ful nigande ställning med knäna ihop, lutande åt sidan, och med ett gravallvarligt ansiktsuttryck som gör att sittställningen ser än mer obekväm ut.

Sist ut är en ung man som hamnade för nära kameran för att bli skarp, och som sitter på huk i en liten lutning som får honom att hasa ner åt sidan. Gemensamt för männen på bilden är att alla sitter på sätt som man inte skulle ha valt självmant. Gemensamt är också att ingen mindes vilken färg de skulle ha på skorna, samt att de alla troligen suckade uppgivet när de fick se det färdiga skivomslaget.

1982.